9 februari 2012

Teknikrädsla

Det har varit full storm kring paddorna i skolan. Jag är naturligtvis inte den enda som skriver om det här. Det tragiska i det hela är väl hur snabbt många hoppar på en nyhet utan att egentligen stanna upp och tänka efter. Vad som är logiskt eller inte spelar ingen roll när det är lättare att uppröras över något. Kanske hade det varit bättre att läsa artikeln ordentligt eller ta reda på lite mer fakta innan man använder ord som misskrediterar pedagoger vars enda "fel" är att de vågar tänka lite framåt jämfört med andra.
Vad är egentligen tanken hos alla de som inte vill utöka möjligheterna för eleverna att ta in kunskap genom ny teknik? Jag tror att det mest bottnar i rädsla. Det man inte känner till fruktar man. Det man inte behärskar tar man avstånd ifrån. Sen gör man det enkelt genom att påstå att det är ett pedagogiskt missgrepp att utveckla IKT-lösningar. Trist.

Pekplattor, missförstånd och teknikrädsla

6 februari 2012

Från medeltid till dagens verklighet

Jag älskade orginalet, men den här uppföljaren är faktiskt bättre. Det här är min verklighet i ett nötskal. Ingen vill framstå som en person som hindrar utveckling. Men många vet bara så mycket bättre eftersom de lutar sig tillbaka på det gamla och beprövade. (Även om de inte tror det och aldrig skulle erkänna det.) Varför inte måla allt i pessimistiska färger från början så att vi slipper fundera över vad vi faktiskt gör i skolan? Låt oss alla stanna på medeltiden. För längre än så har vi inte kommit och det vore hemskt om vi kunde dra nytta av nya tankar eller teknik på något sätt. Eller också så vågar vi ta ett kliv framåt... kanske t.o.m. flera... och då kan det hända att vi tar steget från medeltiden in i dagens verklighet.


Min första dator

Fördelen med att vara hemma med en förkylning är att man kan tillbringa tiden till att göra sånt som inte kräver så mycket hjärnkapacitet. Jag hittade en sida där min första dator fanns beskriven. Jag fick den 1987 och i backspegeln kan jag tycka att den är riktigt söt. Då var den ett under av teknik och min skrivmaskin fick finna sig i en garderobsplats.


 

Surfplattor för kunskap

Surfplattornas vara eller icke vara i läsinlärningen har varit på tapeten den senaste veckan. Jag kan inte förstå att man inte tar till sig nya idéer för att ge våra elever en bredare grund att stå på. Att vi använder läsplattor i skolan behöver innebära att vi slänger ut allt annat material. Det behöver inte innebära att vi begränsar oss genom att enbart använda läsplattorna. Men att tro att vi kan hålla den här tekniken utanför skolan är bara naivt. Tekniken finns och används redan, det är bara skolan som inte har insett det och kan se den potential som finns här.
Elever är här och nu. Surfplattan är här och nu. Vår uppgift som lärare är att guida eleverna till möjligheterna som surfplattan ger.

På skolverket finns en rapport om surfplattor som är väldigt intressant att läsa ur flera perspektiv. Det ger en liten men bra blick in i framtiden.

Surfplattor kan skapa mer samarbete utanför lektionerna

"I studien ”There’s an App for That:” A Study Using Apple iPads in a United States History Classroom” undersöker forskarna hur användandet av en särskild applikation till en surfplatta kan påverka studenternas resultat. Forskarna utförde ett experiment där 49 studenter använde läsplattor och 25 studenter arbetade med traditionella metoder under samma undervisningsmoment.
Resultatet visar att gruppen som använde surfplattor fick högre resultat i de tester som utfördes i samband med experimentet. Även om det kvantitativa underlaget är litet menar forskarna att användandet av surfplattan erbjöd studenterna möjligheter till samarbete även utanför lektionstillfällena – något som kan ha påverkat studenternas prestationer. Studenterna som använde de traditionella materialen arbetade mer på egen hand." (Citat från ovanstående länkad sida på Skolverkets hemsida.)

Jag gillar särskilt hur man har låtit elever använda surfplattor i historieundervisning. Ett så "enkelt" redskap som surfplattan gör att elevernas kunskapsinhämtning vidgas till en rum även utanför klassrummet. Vad är det som säger att vi i skolan har monopol på lärande? Hur hemskt är det inte om eleverna råkar lära sig något utanför lektionstid! Både pedagoger och elever tror att kunskap bara kan fås genom att sitta av långa lektioner. Om vi kan tydliggöra (och acceptera) vad som är ny kunskap, i vilken form och i vilka forum det sker så skulle vi göra både oss själva och eleverna en stor tjänst.

Här startar det

J lyckades få mig att anmäla mig till en nätbaserad kurs om digital kompitens på KTH. Det är som att skjuta mot öppet mål, för naturligtvis kan jag inte hålla mig borta från något sånt.

Meningen är att jag ska få ut tankarna jag har i huvudet och sätta dom på pränt i den här bloggen. Dags att skrapa ihop pusselbitarna som skramlar runt i huvdet alltså och försöka få ihop något som liknar en någorlunda förståelig bild. (Helst relaterat till kursen dessutom.) Men jag tänker inte lägga pusslet efter en bild på lådan. På det sättet kan pussel vara begränsande och det vore inte jag att närma mig ett pusslande i tankevärlden på det viset . När jag var liten så fick jag en gång ett pussel med helt blanka bitar. Meningen var att man skulle rita sin egen bild. Jag gjorde just det och det är ingen efterhandskonstruktion att påstå att bilden var gräsligt ful. Fast vad gjorde det? Det gick faktiskt att pussla ihop en bild ändå.  :)

Min blogg har jag döpt efter en av de tidigaste sätten att kommunicera genom skrift. För man kan knappast sträva framåt utan att ha med sig blicken bakåt.