30 juli 2012

Framtiden i en kritask


Det hÀr blogginlÀgget Àr en del av lÀrartycket, nr 117

Jag minns min första skoldag.
Det var en solig dag i augusti 1973. Mamma hade sytt en ny klÀnning och jag hade fÄtt en röd/gul/grön axelremsvÀska. Stor nog att rymma en pÀrm. (Min mamma har alltid varit praktisk.) Jag visste redan vilka som skulle gÄ i klassen. BÀsta kompisen och ett antal till som bodde nÀra. Jag hamnade lÀngst fram i klassrummet vid en bÀnk med lock och fick en egen kritask. En blÄ, för jag gick i blÄ gruppen. Kritasken lovade mig allt som jag skulle kunna skapa med alla fÀrgerna som fanns dÀri.
Att fÄ vara i det hÀr underbara klassrummet med mina första lÀrare bÀsta kompisen och en ny kritask mÄste vara det bÀsta som fanns. Den hÀr första dagen bestÀmde jag mig för att bli lÀrare.

Jag Ă€lskade att lĂ€ra mig saker och jag skulle bli lĂ€rare! Ända tills jag började pĂ„ högstadiet och gymnasiet. DĂ„ hade jag helt plötsligt ingen aning vad jag ville arbeta med. Det kanske inte var nĂ„gon som visste det dĂ„. Jag visste att jag absolut inte skulle bli lĂ€rare! Jag sökte mig vidare och hamnade nere i Lund för att studera. PĂ„ introduktionsdagen sa förelĂ€saren att vi som satt dĂ€r skulle alla fĂ„ jobb efter examen. Ingen visste vĂ€l inom vad, men det kĂ€ndes bra. Jag studerade och skulle fortfarande inte bli lĂ€rare. Jag trivdes i Lund och Ă€lskade att lĂ€ra nytt. Tog examen mitt i 90-talskrisen. Inget jobb.

Jag visste att jag var bra pÄ att lÀra och studera. Men om jag tog tag i studier igen sÄ mÄste det bli nÄgot dÀr jag verkligen fick jobb. Glad var jag inte, men det fick bli lÀrare. Startade pÄ LHS höstterminen 1993. Praktik en vecka redan under första terminen. Min handledare slÀppte ut mig i klassrummet pÄ egen hand. Vilken kick! Varför hade jag inte gjort det hÀr förut? Att undervisa var plötsligt det roligaste jag nÄgonsin hade gjort. Att samspela med eleverna var plötsligt en viktig och givande insikt i mitt eget sÀtt att hÀmta ny kunskap. Praktik och teori vÀvdes samman. Tillsammans med mina kursare pÄ LHS hade jag mÄnga givande diskussioner och jag fick mÄnga tankar som bar mig vidare. Jag tÀnkte tillbaka pÄ mina första lÀrare och vad de egentligen hade betytt för mig, bÄde privat och i min blivande yrkesroll. Jag började förstÄ varför jag hade funnit sÄdan glÀdje i skolan frÄn första dagen.

Efter första lÀrarjobbet har jag passerat flera skolor, klasser och elever. Jag har trÀffat ett stort antal kollegor som vill det bÀsta med sitt jobb. Somliga som alltid velat bli lÀrare och andra som slingrade sig in mot yrket. (Det har ocksÄ visat sig att flera av mina gamla klasskamrater blev lÀrare. Vem hade trott?)
Mina egna lÀrare frÄn den första tiden och deras naturliga sÀtt att fÄ mig att finna glÀdje i skolan och kunskapsinlÀrning har jag alltid reflekterat över pÄ vÀgen till och i mitt yrke.
Jag har insett att min inte helt raka vÀg tillbaka till skolan gett mig bra redskap att förstÄ eleverna och min egen lÀrarroll. Det gÀller att aldrig stÄ still utan att stÀndigt utvecklas och pÄ sÄ sÀtt fortsÀtta att hitta glÀdjen. Ibland hamnar jag nÄgonstans dÀr jag inte hade trott, men allt Àr en erfarenhet. Den kunskap man hittar gÄr aldrig förlorad var man Àn hamnar.


Jag kan inte sÀga vad mina elever kommer att arbeta med nÀr de blir stora, men jag vet att det kommer att bli nÄgot stort vad de Àn ger sig in i och hur de Àn slingrar sig dit. Min egen skolgÄng har lÀmnat ett evigt intryck av glÀdje och vilja att lÀra. Jag Àr inte en fÀrdig lÀrare, för jag vill stÀndigt lÀra mer. Jag vill att mina elever ska kÀnna detsamma.
Tro det eller ej, men jag har kvar den dÀr blÄ kritasken. Kritorna Àr lite kortare, men fullt anvÀndbara och helt enkelt anpassade till mitt sÀtt att rita. Det Àr glÀdje i den kritasken. Det Àr minnen, kunskaper och framtidstro i den kritasken.

Jag tror inte att lÀraryrket Àr ett kall, men jag tror att vi som arbetar i skolan kÀnner en glÀdje i jobbet som fÄ andra upplever. Jag Àlskar att se elevernas glÀdje frÄn den dÀr första skoldagen med den nya skolvÀskan och sedan se dem strÀva framÄt. Ibland lekande lÀtt, ibland med motstÄnd och ibland med plötsliga hopp. Jag Àlskar att veta att jag Àr en del av det och att min roll Àr att guida eleverna genom olika krumsprÄng inom kunskapsinlÀrningen.
 
Jag vill tacka mina lÀrare Gunilla Backlund, Marie-Louise Sterner, Inger Tillas, Anette Viskman Welander och Agneta Jansson. Utan er hade jag aldrig blivit lÀrare! Utan er hade jag inte ÄtervÀnt till skolan och förstÄtt styrkan hos alla riktigt bra lÀrare som finns dÀr ute i landet!

26 juli 2012

Flippa klassrummet - enkelt och pÄ svenska


Jag tycker inte att man ska förenkla begreppet flippa klassrummet... egentligen. Men ibland kan det behövas ett enkelt sĂ€tt att förklara pĂ„, Ă€ven om det inte gĂ„r att fĂ„ till en tillfredsstĂ€llande och heltĂ€ckande form av den enkla versionen. Jag har sett nĂ„gra liknande förklaringar pĂ„ engelska, men ingen pĂ„ svenska. Sagt och gjort - jag gjorde en egen.
Möjligtvis sÄ kommer den att utvecklas i framtiden. Just nu ser den ut sÄ hÀr:





Tips: Klicka upp bilden i eget fönster sÄ blir den tydligare.



22 juli 2012

Flippandets olika sidor


46 minuters mycket intressant diskussion och information om hur olika lÀrare flippar klassrummet.

Vad Ă€r det som fungerar och vad Ă€r det som kan vara ett hinder? Kan flippande hjĂ€lpa elever ta ansvar för sitt individuella lĂ€rande Ă€ven inför högre studier?
NÄgra av de mest framstÄende föregÄngarna inom flippandet svarar pÄ frÄgor i en panel under ISTE 2012.






21 juli 2012

DĂ„tid, nutid och framtid


I debatten pĂ„ nĂ€tet och irl rĂ„kar jag alltsom ofta pĂ„ personer som vet hur allt ska vara inom skolans vĂ€rld. Personer som har en glasklar bild av verkligheten. BĂ„de historiskt, i nuet och inför framtiden. Det tycker jag Ă€r fantastiskt. TĂ€nk att veta allt och kunna allt och dessutom ha förmĂ„ga att se in i framtiden!

Det kan inte jag.


Personligen Ă€r jag mer instĂ€lld pĂ„ att det jag vet om skolan bakĂ„t i tiden Ă€r en del av verkligheten som jag ser den. Det Ă€r min unika bild av vad som historiskt skett och det speglas via min sociala och pedagogiska bakgrund samt en massa andra aspekter som Ă€r unika för mig. Förmodligen Ă€r min tolkning av hur vi har undervisat i skolan ganska lik mĂ„nga andras, men lika ofta kan den vara olika. De slutsatser jag drar av det som har varit Ă€r och förblir Ă€ndĂ„ min egen tolkning utifrĂ„n vem jag Ă€r och vilka erfarenheter jag har. Synen pĂ„ dĂ„tiden kan dessutom förĂ€ndras beroende pĂ„ vad jag upplever i nutid och framtid.

Genom att tolka ett historiskt perspektiv sĂ„ har jag ett sĂ€tt att förhĂ„lla mig till nuet. Hur jag undervisar nu Ă€r ett resultat av det jag tidigare gjort. Jag har inte alltid gjort alla rĂ€tt och jag gör det förmodligen inte nu heller, men jag försöker dra slutsatser och lĂ€rdomar av det jag gjort förut och det jag stĂ€ndigt fĂ„r nya intryck av. Jag undervisar utifrĂ„n det bĂ€sta sĂ€tt jag kan se utifrĂ„n min erfarenhet och de kunskaper jag tagit till mig. Jag kan egentligen inte veta att det jag gör just nu Ă€r vare sig helfel eller helrĂ€tt. Inte förrĂ€n efterĂ„t. Men det jag tror pĂ„ blir ofta mer rĂ€tt Ă€n det som lĂ€ggs i knĂ€t pĂ„ mig.

SÄ inför framtiden Àr jag ödmjuk. Jag vet inte vart vi Àr pÄ vÀg, men jag kan förmoda och anta utifrÄn min egen vy. Jag vet att saker och ting inte alltid Àr konstanta. Jag Àr beredd att diskutera och ompröva det som jag har trott vara absolut. BÄde med dom som tycker som jag och dom som har en annan uppfattning. Jag lÀr mig hela tiden nytt inför framtiden och vÀljer att inte ta nÄgra slutsatser för givna.

Sen finns det som sagt de som inte behöver reflektera över vare sig dĂ„tid nutid eller framtid pĂ„ det hĂ€r sĂ€ttet... uppenbarligen. De som redan vet exakt vad vi har gjort för fel, vad som Ă€r fel nu och hur vi bĂ€st gör i framtiden.
Diskutera gör jag gĂ€rna och det finns mĂ„nga som diskuterar tillbaka. Det har jag inga problem med. Det Ă€r nĂ€r diskussionen blir till ett ensidigt fenomen av att göra ansprĂ„k pĂ„ "alla rĂ€tt" som jag fĂ„r problem. Det finns nĂ€mligen en skillnad. Att diskutera Ă€r ett sorts utbyte av tankar, visserligen med en andemening att försöka övertyga nĂ„gon annan om ens egna idĂ©ers förtrĂ€fflighet, men en del gĂ„r över grĂ€nsen till vad som kan kallas för diskussion. Det intressanta Ă€r nĂ€mligen nĂ€r det hamnar i lĂ€get "alla andra gör massor av fel och just den hĂ€r personen gör alla rĂ€tt". Jag som vuxen kan ta det (eller för all del vĂ€lja att ignorera det), men om det Ă€r sĂ„ hĂ€r vi ser pĂ„ eleverna ocksĂ„ Ă€r det sorgligt. Även om det hĂ€vdas att man ser eleverna sĂ„ börjar jag tvivla nĂ€r det egna resonemanget Ă€r sĂ„ oruckbart. Om diskussionen mellan vuxna hamnar i ett "jag vet allt" lĂ€ge sĂ„ undrar jag om man har förmĂ„ga att slĂ„ om nĂ€r det kommer till interaktion med eleverna. FrĂ„gan Ă€r om man ens mĂ€rker det sjĂ€lv dĂ„.

Jag lĂ€r mig att pröva och ompröva det jag tror pĂ„ i (bland annat) givande diskussioner. Jag vill inte heller ha det pĂ„ nĂ„got annat sĂ€tt. En stor del av anledningen till att jag Ă€r lĂ€rare Ă€r att jag ser det som en utmaning att hela tiden se nytt, lĂ€ra mig nytt och att vara beredd pĂ„ att stjĂ€lpa allt över Ă€nda om jag ser nĂ„got som Ă€r bĂ€ttre och mer utvecklande.
Eleverna behöver inte nÄgon som kan allt och som vet allt bÀst. Eleverna behöver nÄgon som Àr beredd att guida och lÀra sig parallellt.

Och allt det hÀr vet jag... eftersom jag vet allt.

17 juli 2012

En alldeles "vanlig skolsal"


Idag har jag tillbringat dagen i bilen. FrÄn östkust till vÀstkust. NÀr man inte Àr ensam och sÀllskapet inte har samma vuxna smak pÄ underhÄllning sÄ fÄr man ta att musiken inte Àr den man hade valt sjÀlv. NÀr medpassagerarna Àntligen accepterade mitt val av radiostation (lÀs hade insett att de hade sina egna iPhones med sig) sÄ fick jag Àntligen dÄ möjlighet att lyssna pÄ hederlig gammal pratradio strax utanför Göteborg.

Barnradio i P4. Monsterakademin av Martin Widmark. KĂ€ndes perfekt efter att ha lyssnat pĂ„ diverse musik som framfördes av artisters vars existens jag inte hade en aning om. Har du lĂ€st Monsterakademin? Om du har det sĂ„ vet du att Nelly Rapp i ett spĂ€nnande kapitel i början av boken (spoilervarning hĂ€r) blir i stort sett bortlurad och förd till... en alldeles "vanlig skolsal". Att man vet att det Ă€r en sĂ„dan dĂ€r alldeles "vanlig skolsal" bekrĂ€ftas av att man fĂ„r veta att dĂ€r finns bĂ„de pennvĂ€ssare, svart tavla, stora kartor pĂ„ vĂ€ggarna och bĂ€nkar i snörrĂ€ta rader. (Det dĂ€r sista Ă€r jag inte sĂ€ker pĂ„ att det lĂ€stes, men det var nĂ„gra mil kvar att köra och jag gillar inte att köra bil och anteckna samtidigt.)
Jag studsade till nĂ€r berĂ€ttelsen kom sĂ„ hĂ€r lĂ„ngt. En "vanlig skolsal"? Som ser ut sĂ„ dĂ€r? Nu har jag visserligen kollat upp att boken Ă€r tryckt Ă„r 2003 och det var ju trots allt ett tag sen. Utvecklingen gĂ„r, som vi vĂ€l vet, fort, men jag tĂ€nkte att frĂ„gan Ă€r om det inte Ă€r sĂ„ att alldeles för mĂ„nga kĂ€nner igen den beskrivningen av en "vanlig skolsal". Och det Ă€r just det som Ă€r sĂ„ sorgligt. Jag vill att en alldeles "vanlig skolsal" ska kunna definieras helt annorlunda Ă€n den som Nelly Rapp hamnar i. Jag vill att Nelly beskriver datorer, en eller tvĂ„ kvarglömda ipads, en smartboard, trĂ„dlös uppkoppling, mjuka soffor, bord att samarbeta kring, mattor att ligga pĂ„, fönsternischer att krypa upp i och mycket mycket mer. Jag vill att vĂ„ra elever ska kĂ€nna igen sig i den verkligheten istĂ€llet!

Jag vill göra klart att jag gillar Martin Widmark. Han fÄr mina elever att lÀsa kopiöst mycket. Men snÀlla Martin, kan du inte skriva en reviderad upplaga?

16 juli 2012

Flippa - lovorda eller kritisera


PĂ„ flera bloggar (frĂ„n det stora landet i vĂ€ster - USA) har jag nu lĂ€st att "flippa minsann inte Ă€r nĂ„got nytt" och det framstĂ€lls nĂ€ra pĂ„ som en indirekt kritik mot det flippade klassrummet. Kanske inte rakt ut eftersom det krĂ€ver mod att gĂ„ emot nĂ„got nytt och innovativt som prisas av sĂ„ mĂ„nga. Personligen kan jag tycka att det Ă€r lite utanför diskussionen huruvida flippa Ă€r nytt eller inte, för inte har det blivit ett genomgripande pedagogiskt tĂ€nk att frigöra klassrumstiden pĂ„ det sĂ€tt som flippa lĂ„ter oss göra. En annan anledning kan vara för att ta udden av det som föresprĂ„kande personer (exempelvis Aaron Sams och Jonathan Bergmann) har gjort genom att sammanstĂ€lla och föra ut en modell pĂ„ bredare front. Varför man vĂ€ljer att göra det förstĂ„r jag inte heller. Den förtĂ€ckta kritiken dyker upp pĂ„ ett sĂ€tt dĂ€r den som kritiserar inte egentligen har sĂ„ mycket argument och istĂ€llet faller till föga för att det flippade klassrummet Ă€r bra, bara pedagogen förstĂ„r att den inte Ă€r nĂ„got nytt.

BĂ„de den som kritiserar nĂ„got och den som Ă€r för nĂ„got bör rimligtvis sĂ€tta sig in i det de vĂ€ljer att kritisera eller föresprĂ„ka. Om du Ă€r en pedagog som vill flippa ditt klassrum behöver du först ha en genomtĂ€nkt förstĂ„else för hur du vill flippa ditt klassrum och sedan följa upp det med en handlingsplan. Det gĂ€ller egentligen för vad vi Ă€n gör i skolan, men extra viktigt att tĂ€nka pĂ„ nĂ€r man intresserar sig för ett nytt tankesĂ€tt som man inte har anvĂ€nt sig av förut. Först nĂ€r du sjĂ€lv har bestĂ€mt dig för vad flippa klassrummet innebĂ€r för just dig kan du gĂ„ vidare med att börja genomföra dina tankar. Alternativet att bara hoppa pĂ„ tĂ„get i farten riskerar att du inte upplever nĂ„gra egentliga förbĂ€ttringar vare sig för dina elever eller för dig sjĂ€lv. Du behöver inte flippa allt pĂ„ en gĂ„ng. Börja med nĂ„got litet och gĂ„ vidare nĂ€r du kĂ€nner dig redo. Viktigast att komma ihĂ„g Ă€r att eleverna alltid ska stĂ„ i centrum av undervisningen. Att flippa Ă€r inte det vi gör för att vi har alla de hĂ€r olika digitala verktygen, utan tekniken underlĂ€ttar helt enkelt flippandet.
FrĂ„n Center for Excellence in Teaching and Learning (CETL) kommer det hĂ€r citatet som Ă€r vĂ€ldigt tĂ€nkvĂ€rt:
While I’m glad many educators seem to be jumping on board with this model, my concerns are that some teachers may simply transfer their lectures to video and then have their students write papers or fill out worksheets during class. To me, that is bad pedagogy. However, if significant learning opportunities are capitalized on during class time, this could truly change learning and solve the problem, at least temporarily, of engaging students with material outside of the classroom


Och sist (med en del hjĂ€lp av Aaron Sams ord)...

Om du Àr emot det flippade klassrummet...
sĂ„ hoppas jag att du lĂ€ser om det flippade klassrummet och inte bara förutsĂ€tter saker och ting utan att ha satt dig in i modellen. Var specifik i din kritik av det flippade klassrummet. Var medveten om det faktum att det flippade klassrummet har mĂ„nga ansikten och inte kan placeras under ett enda tak. En alltför enkel tolkning av det flippade klassrummet visar inte de nyanser som finns i de olika tillĂ€mpningarna av att flippa.

Om du Àr en föresprÄkare för det flippade klassrummet.
Dela med dig av dina positiva upplevelser utan att pracka pÄ nÄgon annan modellen som en lösning pÄ alla problem i skolan. Inspirera istÀllet andra och tala om vad det Àr som har förÀndrats i ditt tanke sÀtt och ditt klassrum.


Enstaka flugor gör ingen sommar. Att det funnits pedagoger som har arbetat sĂ„ hĂ€r förut Ă€r lovvĂ€rt, men jag ser inte varför det skulle innebĂ€ra en nackdel för det flippade klassrummet. Att sĂ€tta sig in i det man vill kritisera eller arbeta med Ă€r viktigt. Det Ă€r kunskapen om budskapet man vill föra fram som skiljer den som bara pratar och den som andra vĂ€ljer att lyssna pĂ„.

15 juli 2012

Flippa idrott


Det hĂ€nder att jag fĂ„r höra att det inte gĂ„r att flippa vilket Ă€mne som helst i skolan. Jag fortsĂ€tter att envist hĂ€vda att flippandet Ă€r nĂ„got man kan göra oavsett Ă€mne. Jag vill visa nĂ„gra utmĂ€rkta exempel pĂ„ det frĂ„n Ă€mnet Idrott. Jag kan tĂ€nka mig att man ocksĂ„ kan förklara olika sömnadstekniker i textilslöjd eller matlagningsmoment i hemkunskap pĂ„ liknande sĂ€tt. HĂ„ll till godo och lĂ„t inspirationen flöda.


Den första filmen kommer frĂ„n  NZ PE Teacher pĂ„ Nya Zeeland. Det Ă€r en genomgĂ„ng av motoriska fĂ€rdigheter och visar att idrottsteori gĂ„r alldeles utmĂ€rkt att flippa.




Det tvÄ nÀsta filmerna kommer frÄn The flipped Coach i USA. Den visar hur du som idrottslÀrare kan flippa de fysiska momenten. Den andra filmen Àr frÄn samma lÀrare och vÀnder sig mot de yngre Äldrarna. Kanske som en informationsfilm till förÀldrar hur eleverna arbetar pÄ idrottslektionerna eller hur de kan trÀna hemma?







 

14 juli 2012

The Flipped Classroom Infographic


Det finns saker som Ă€r vĂ€ldigt bra, sĂ€rskilt nĂ€r det gĂ„r att lĂ„na fritt precis som bilden nedan. Jag har lagt in den i FB-forumet Flippa klassrummet en gĂ„ng och den surrar fritt pĂ„ nĂ€tet, sĂ„ den kanske inte Ă€r ny för dig. Egentligen Ă€r det flippade klassrummet sĂ„ mycket mer Ă€n vad den visar, men vill man förklara det i ett första skede sĂ„ Ă€r det hĂ€r enkelt att ta till sig.
HÄll i minnet att det flippade klassrummet inte Àr synonymt med att eleverna ser filmer hemma. Det viktigaste Àr att frigöra tid i klassrummet och vad vi vÀljer att göra med den tiden.


Flipped Classroom
Created by Knewton and Column Five Media

IKT jetlag


Jag har precis fÄtt hem mina barn efter att de varit bortresta en mÄnad. Visst kÀnner man glÀdje nÀr det första dom gör Àr att rusa hem till mamma för att fÄ umgÄs. Men med jetlag i kroppen finns det sjÀlvklart begrÀnsningar i vad de klarar av eller vill göra. Det intressanta Àr att mina tre vÀljer att hantera det pÄ en mÀngd olika sÀtt.


TonĂ„rssonen kom hit först. Han hade vaknat vid 3 pĂ„ natten och vĂ€ntat sĂ„ lĂ€nge han kunde innan han gick över till mig vid 7.30 Vi satt och pratade lĂ€nge om upplevelser och framtidstankar. En stund senare dök tonĂ„rsdottern upp. Hon hade vaknat vid 4, men lyckats somna om i flera timmar. Hon  pratade om klĂ€dfynd och kĂ€nsloupplevelser frĂ„n resan, samt njöt av svensk sill och kokt nypotatis. Det hon berĂ€ttade var nĂ€stan som hon hade varit pĂ„ en helt annan resa Ă€n lillebror. Sen sa ville hon gĂ„ och vila en stund. Det var tvĂ„ timmar sen och det har varit lögn att fĂ„ liv i henne sen dess. En stund efter att storasyster försvunnit in i sitt rum deklarerade sonen att köttbullar och grĂ€ddfil (bara just det) skulle sitta fint. NĂ€r han slukat dom försvann han in i Skype och nĂ„got av de datorspel han kör. (Ärligt talat Ă€r jag inte sĂ€ker pĂ„ vilket, men jag kollar upp ifall han har somnat dĂ„ och dĂ„.)
Sista barnet som öppnade dörren till hemmet idag var lilltjejen. Hon hade somnat sent, men sovit gott hela natten och sen blivit vĂ€ckt vid middagstid. Mysigt att ha mamma för sig sjĂ€lv. Vi har dansat och tittat pĂ„ en av hennes Ă€lsklingsfilmer pĂ„ TV. Hon har visat upp ett blinkande glas frĂ„n Bubba Gump och satt sitt nyaste gosedjur pĂ„ bordet. Efter det var det dags Ă€ven för henne att konstatera att magen kurrade en aning. Köttbullar igen. Med stekt potatis. Nu Ă€r hon parkerad i soffan med mobilen nĂ€ra och Disney Channel pĂ„ TV.

Tillsammans med mina barn har jag skrattat, kramats och varit oerhört nöjd med livet idag. De har alla tre varit med om samma sak: en resa till USA. Samtidigt Ă€r deras upplevelser av resan helt unika. De anlĂ€nde till Sverige samtidigt och alla tre hade en vilja att fĂ„ trĂ€ffa mamma snart igen, men dĂ€refter skiljer sig hur de har reagerat.
De har tankat trygghet pÄ olika sÀtt eftersom de Àr olika individer. De har velat uttrycka sina intryck av resan pÄ skilda sÀtt och de ÄterhÀmtar sig i sin jetlag ocksÄ pÄ olika sÀtt.

Jag tÀnker att egentligen Àr det precis sÄ hÀr med IKT i skolan ocksÄ. Vi lÄter eleverna uppleva precis samma sak. De Àr med om samma resa, men egentligen Àr intrycken av resan fullstÀndigt unika. NÀr de landar vill de (och behöver de) uttrycka sina upplevelser pÄ olika sÀtt. NÄgon vill ha sill och nÄgon annan vill ha köttbullar. Det gÄr inte riktigt att förutse nÀr de Àr hungriga eller hur pass hungriga de Àr, men nÀr de Àr det sÄ gÀller det att stÄ beredd med nÄgot som mÀttar deras hunger.
De vill smĂ€lta sina intryck pĂ„ olika sĂ€tt, genom att sova, skypa eller dansa. Men tryggheten i att pedagogen finns dĂ€r Ă€r lika för dem alla. Det Ă€r nog sjĂ€lvklart för de flesta att alla vĂ„ra elever Ă€r individer, men Ă€r det sĂ„ sjĂ€lvklart att bemöta alla efter deras individuella behov? Vi kan inte krĂ€va att de alla samtidigt och pĂ„ samma sĂ€tt ska interagera med pedagogen och övriga i klassen (vĂ€rlden!). Vi kan inte krĂ€va att alla ska anvĂ€nda samma uttrycksmedel för att dela med sig av sina erfarenheter. IKT öppnar möjligheter för en mĂ€ngd sĂ€tt att interagera i och utanför klassrummet. VĂ„ra elever har jetlag och det Ă€r nĂ„got vĂ€ldigt bra. LĂ„t oss hjĂ€lpa dem att anvĂ€nda IKT utefter de behov som de sjĂ€lva definierar. NĂ€r de behöver sĂ€tta sig vid datorn eller anvĂ€nda smartboarden sĂ„ gör de det. Vill de anvĂ€nda andra sĂ€tt att arbeta pĂ„ sĂ„ gör de det. NĂ„gon vill redovisa sina intryck via en film och nĂ„gon annan genom att göra en vĂ€ggtidning. Förmodligen sĂ„ kĂ€nner de nĂ€mligen sjĂ€lva bĂ€st till hur de ska behĂ€rska sin egen jetlag.

NĂ€r höstterminen börjar lĂ„ter jag aldrig mina elever skriva en uppsats om sommarlovet. Men jag hindrar inte heller den elev som vill göra det.

13 juli 2012

Vad hÀnder i det flippade klassrummet?


Jag gillar citat. Ett av mina absoluta favoritcitat Àr ett av komikern Groucho Marx:
"Those are my principles, and if you don't like them... well, I have others."
Det Àr ett förhÄllningssÀtt som jag försöker följa bÄde privat och i yrket. Jag har mina principer, men dom Àr inte orubbliga. För att kunna utvecklas mÄste man vara beredd att kunna ta till sig nytt och omvÀrdera. NÄgonstans dÀri ligger ocksÄ anledningen till varför det flippade klassrummet tilltalar mig sÄ mycket.


"There is no such thing as THE flipped classroom" - Aaron Sams 


Kritik som ibland lĂ€ggs fram mot det flippade klassrummet Ă€r att det aldrig kommer att fungera eftersom det skulle bli alldeles för mĂ„nga filmer för eleverna att titta pĂ„ i alla Ă€mnen och i alla moment. "TĂ€nk dig sjĂ€lv att behöva se tio filmer i veckan Ă  15 minuter - det fungerar ju inte!"  Förutom att en flippfilm inte bör vara mer Ă€n 5-10 minuter lĂ„ng, sĂ„ vill pĂ„peka att alla moment kanske inte Ă€r lĂ€mpliga att flippa. Man mĂ„ste inte flippa allt, tro det eller ej och man mĂ„ste inte alltid flippa med hjĂ€lp av just filmer. (Ibland undrar jag t.o.m. om det ens Ă€r nĂ„got att strĂ€va efter.)
Om det Ă€r lĂ€mpligt eller inte att flippa ett Ă€mnesomrĂ„de eller ett visst moment mĂ„ste dĂ€remot alltid utgĂ„ frĂ„n varje individuell pedagog. DĂ€rutöver tvivlar jag pĂ„ att alla pedagoger ens kommer att börja flippa, varpĂ„ kritiken faller av sig sjĂ€lv. Att sĂ€ga att alla lĂ€rare ska börja flippa allt Ă€r som att sĂ€ga att alla lĂ€rare skulle börja arbeta med enbart LTG nĂ€r det gĂ€ller lĂ€sinlĂ€rning. Jag tror inte att det finns en enda lösning pĂ„ kunskapsinlĂ€rning vare sig det gĂ€ller lĂ€sinlĂ€rning eller flippade klassrum.

Att rabbla upp ett antal kriterier som uteslutande ger dig det optimala flippade klassrummet Ă€r förmodligen inte möjligt. Det gör att modellen blir öppen för kritik (eftersom den kan upplevas som "lös i kanterna"), men fördelen Ă€r att det gĂ„r att anpassa det flippade klassrummet till varje grupp och varje pedagog. Det flippade klassrummet Ă€r anpassningsbart oavsett Ă€mne eller pedagogisk grundsyn. Det betyder att den positiva pĂ„verkan elevernas kunskapsinlĂ€rning inte Ă€r beroende av Ă€mne eller det fysiska klassrummet.
Det finns alltsÄ inte en enda metod för att flippa klassrummet som passar alla. Men vad mer Àr: Enbart filmer gör inte ett flippat klassrum!


"The Flipped Classroom is a mindset, not a method." - Brian Benett


Det vi behöver fokusera pÄ Àr att en förÀndring mÄste ske i vÄrt pedagogiska tankesÀtt. Hur anvÀnder vi egentligen vÄr tid i klassrummet?
En del av det hĂ€r Ă€r att tĂ€nka igenom hur vi möblerar i klassrummet och varför. TĂ€nker vi alls pĂ„ det? Om tiden ska anvĂ€ndas till "peer instruction" och att guida eleverna genom de olika arbetsuppgifterna sĂ„ bör vi utgĂ„ ifrĂ„n det. Om det finns en smartboard och en whiteboard i klassrummet, Ă„t vilket hĂ„ll stĂ„r stolarna vĂ€nda dĂ„? Om vi vill att eleverna ska interagera, hur placerar vi eleverna dĂ„? Ger vi eleverna de bĂ€sta förutsĂ€ttningarna med tanke pĂ„ hur vi placerar dom i klassrummet? Hur interagerar vi med eleverna i klassrummet? LĂ„ter vi eleverna stĂ€lla frĂ„gor istĂ€llet för att svara pĂ„ frĂ„gor?
Det flippade klassrummet handlar inte om filmer, det handlar om ett skifte i tankesÀtt i hur ett klassrum ska se ut, vad vi gör i klassrummet samt vilken roll lÀraren och eleven har.
PĂ„ det stora hela Ă€r sĂ„ledes det flippade klassrummet inte ett specifikt tillvĂ€gagĂ„ngssĂ€tt. Det Ă€r snarare ett förhĂ„llningssĂ€tt och med fokus pĂ„ vad som hĂ€nder i klassrummet. Det flippade klassrummet Ă€r en ideologi och inte en absolut metod.


"Flipping the classroom is not the answer to solving all of the flaws in our education system. However, neither is doing nothing and continuing on like nothing is wrong." - Brett Clarke

 

Att flippa klassrummet Ă€r ingen universallösning och det kommer inte lösa alla problem vi har. Det flippade klassrummet kan dĂ€remot frigöra kraften hos eleverna istĂ€llet för att passivisera dem. Det hjĂ€lper till att flytta klassrumkulturen frĂ„n ett lĂ€rarstyrt perspektiv mot elevbyggande kunskap.
Det skapar ocksĂ„ möjligheter att hitta behoven hos elever genom olika arbetssĂ€tt. Men det Ă€r viktigt att vara medveten om att bara för att vi frigör pedagogen, sĂ„ betyder det inte att han/hon vet vad de ska göra i klassrummet och inte heller sĂ€kert vet hur man gör det effektivt. Det Ă€r dĂ€r vi mĂ„ste fundera igenom vad vi faktiskt gör. Det gĂ€ller visserligen inte bara ett flippat klassrum, men för att vi inte ska se det flippade klassrummet som den absoluta lösningen pĂ„ alla problem i sig sjĂ€lvt sĂ„ fĂ„r vi inte heller glömma att göra det. Hur för vi arbetet i klassrummet  Ă€r den viktiga diskussionsfrĂ„gan för att det flippade klassrummet ska kunna gĂ„ framĂ„t. Vi mĂ„ste först hitta vĂ„rt engagemang i klassrummet och sedan se hur det flippade klassrummet kan stödja det.

Det flippade klassrummet passar inte alla elever och inte heller alla pedagoger. Även den pedagog som flippar mĂ„ste ha ögonen öppna för elever som behöver andra sĂ€tt att lĂ€ra sig. Men det Ă€r lite av det som Ă€r det fina med att flippa klassrummet, att det tillĂ„ter olika sĂ€tt för eleverna att inhĂ€mta kunskap. Jag Ă€r övertygad om att det öppnar upp för olika inlĂ€rningssĂ€tt, i motsats till att cementera traditionella lösningar. Det Ă€r som sĂ„ mycket annat - om man inte tror pĂ„ det man gör blir det inte bra.


Tiden i klassrummet bör Ă€gnas Ă„t att möta elevernas olika inlĂ€rningsbehov, inte att definiera vad lĂ€rande Ă€r. Lgr 11 stĂ€ller stora krav pĂ„ att vi implementerar IKT i undervisningen. Det handlar inte om att lĂ€ra eleverna skriva i ett ordbehandlingsprogram eller hitta ikonen för Internet. Det handlar om att ge eleverna ett förhĂ„llningssĂ€tt till digitala resurser och att vĂ„ga lĂ„ta eleverna ta ansvaret för sin egen inlĂ€rning. Jag Ă€r övertygad om att flippade klassrum kan ta oss ganska lĂ„ngt mot de mĂ„l Lgr 11 sĂ€tter upp. FörutsĂ€ttningen Ă€r att vi inte fĂ„r glömma att det vi gör i klassrummet Ă€r nĂ„got som vi mĂ„ste reflektera över, eventuellt omvĂ€rdera och hela tiden utveckla.

KÀnner att jag vill avsluta med den hÀr filmen om att vÄga gÄ i frontlinjen för nÄgot man tror pÄ. Bara för att den Àr sÄ tydlig och bra. Och alldeles underbar. :) Glöm inte att Àven om man Àr ensam i det fysiska rummet sÄ behöver man inte vara det i ett större sammanhang.
@braneback
Flippa klassrummet





11 juli 2012

Behovet av IKT-pedagogik


I kommunen dÀr jag arbetar finns det mÄnga friskolor. NÄgra av dom har i flera Är lockat elever med att de fÄr en egen dator eller padda om de söker sig till just deras skola. Det hÀnder Àven att kommunala skolor vÀljer att införa 1:1 i syfte att locka elever. Men det spelar ingen roll hur mÄnga datorer eller smartboards som finns pÄ en skola om inte pedagogerna som arbetar dÀr har förmÄgan att anvÀnda de digitala redskapen i undervisningen pÄ ett vettigt sÀtt! Vill vi dela ut mutor till eleverna för att vinna kampen om deras skolval eller vill vi faktiskt ge eleverna nÄgot som spelar en avgörande roll i deras kunskapsinlÀrning?

Vi pratar ofta digitala verktyg. Vi skryter om att den eller den skolan har en 1:1 satsning eller att det finns en eller tvĂ„ smartboards pĂ„ en skola. Men vad betyder det egentligen? Det betyder att alla elever har fĂ„tt tillgĂ„ng till varsin dator eller att klasser har möjlighet att titta pĂ„ en smartboard. Det betyder (tyvĂ€rr) inte alltid att eleverna fĂ„r tillgĂ„ng till god pedagogisk hjĂ€lp i sitt skolarbete med sagda digitala verktyg. Jag har hört flera exempel pĂ„ 1:1 skolor dĂ€r det fortfarande finns pedagoger som inte vill ta till sig att eleverna ska kunna anvĂ€nda sina egna (av skolan utdelade) datorer pĂ„ lektionerna. De anpassar inte sin undervisning efter att de digitala resurserna nu Ă€r sĂ„ lĂ€ttillgĂ€ngliga för eleverna och de kommer absolut inte nĂ€rmre nĂ„gra IKT-pedagogiska metoder. Ofta Ă€r det ocksĂ„ lĂ€tt att sĂ€tta en elev framför en dator eftersom han eller hon dĂ„ "i alla fall Ă€r sysselsatt" som en kollega uttryckte det. Inbillar vi oss att vi har löst problemet dĂ„? Är det sĂ„ vi tror att datorerna ska anvĂ€ndas? Som en tillfĂ€llig tom utfyllnad av lektionsinnehĂ„llet, för att vi inte hinner eller orkar med att ge eleverna vettiga arbetsuppgifter?

Vi fortsÀtter att sÀtta eleverna framför datorerna, för om de sitter dÀr sÄ mÄste de vÀl arbeta med en framÄtskriden pedagogik. Det ser ut sÄ i alla fall, bÄde för utomstÄende och för pedagogen sjÀlv.
Om smartboarden anvÀnds sÄ Àr det för att visa filmer eller fÀrdigproducerade presentationer. Det Àr ocksÄ bra möjligheter för undervisning med smartboarden, men sÀllan anvÀnds smartboarden till sin fulla potential. SÀllan fÄr eleverna anvÀnda den under lektionerna som arbetsredskap annat Àn för redovisningar. SÀllan fÄr de möjlighet att interagera med hjÀlp av smartboarden. (Why the SMART Board May Have Been a Dumb Choice)"VÄra elever arbetar med datorer!" "VÄra elever har en smartboard i klassrummet.", sÀger vi. NÀr vi egentligen borde prata om hur eleverna interagerar med hjÀlp av de digitala verktygen. Vem pratar om det?

Förra Ă„ret förbjöd jag mina elever att anvĂ€nda bilder i sina datorproducerade arbeten. De fick inte heller anvĂ€nda andra teckensnitt Ă€n Times New Roman eller Arial och den enda fĂ€rgen de anvĂ€nde i sina dokument var svart pĂ„ bokstĂ€verna. TrĂ„kig lĂ€rare? Javisst! Men de har inte heller tillbringat massor av timmar till att leta efter roligaste bilden (helst en som rör sig) eller pröva mĂ€rkliga Word Art-bilder som överskrift. Mina elever har istĂ€llet koncentrerat sig pĂ„ innehĂ„llet i sina texter. Vi har hunnit diskutera innehĂ„ll och övat kĂ€llkritik i varandras texter tillsammans. Jag rĂ€knade en gĂ„ng lite enkelt pĂ„ hur mycket tid nĂ„gra elever anvĂ€nde för att hitta bilder och Ă€ndra teckensnitt jĂ€mfört med den tid de lade ner pĂ„ textens innehĂ„ll. Det blev ingen rolig matematik. Pedagogerna tyckte inte att det spelade nĂ„gon roll, för "de har ju roligt nĂ€r de arbetar".

De digitala verktygen Àr just det som namnet sÀger - arbetsverktyg - och inte leksaker. Eleverna behöver lÀra sig att anvÀnda verktygen pÄ ett sÀtt sÄ att de kan koncentrera sig pÄ sitt arbete och inte anvÀnda tiden till det som snarare tar fokus frÄn uppgiften. Det Àr inget som de flesta elever kan frÄn början. Det Àr nÄgot vi behöver guida dem igenom. Men om pedagogen sjÀlv inte har funderat igenom sitt förhÄllningssÀtt eller har kunskapen om hur man kan arbeta med digitala verktyg sÄ Àr det svÄrt. Om vi inte diskuterar IKT-pedagogik i skolan kommer vi fortsÀtta med att enbart ersÀtta penna och papper med en dator. Vi kommer att fortsÀtta att tycka att det Àr ok att eleverna anvÀnder en mycket större del av sin tid i skolan till att leta skojiga bilder eller olÀsliga teckensnitt istÀllet för att ge dem de kunskaper som de faktiskt behöver.


Vi pratar ocksĂ„ om hur viktigt det Ă€r att alla pedagoger ska fĂ„ en egen arbetsdator. I min kommun har alla pedagoger fĂ„tt en egen laptop. Alla har inte hĂ€mtat ut den och mĂ„nga anvĂ€nder den inte alls eller till sitt arbete. Kanske dĂ„ för att lĂ€sa mailen och dĂ„ helst hemifrĂ„n. Inte ska man behöva slĂ€pa en laptop fram och tillbaka till skolan? UrsĂ€kterna till varför det Ă€r sĂ„ hĂ€r Ă€r mĂ„nga och Ă€rligt talat ganska tröttsamma. Vill man anvĂ€nda sin dator sĂ„ gĂ„r det faktiskt alldeles utmĂ€rkt fastĂ€n man bara arbetar deltid, "inte kan alla program" eller för att man "snart Ă€ndĂ„ ska pensioneras".

Förra Ă„ret skulle alla genomföra PIM upp till nivĂ„ 3 i min kommun. PIM Ă€r förmodligen en god tanke, men inte sĂ€rskilt verklighetsförankrad enligt min mening. Det tekniska kunnandet Ă€r bra. Vi behöver lĂ€ra oss det. Men jag vet precis vilka som vĂ€grade göra PIM överhuvudtaget, vilka som har fĂ„tt hjĂ€lp med precis varenda moment (lĂ€s egentligen inte gjort det sjĂ€lv) och vilka som inte anvĂ€nder sig alls av de kunskaper som de lĂ€rde sig med PIM. Vad beror det pĂ„? Jag Ă€r övertygad om att det beror pĂ„ avsaknaden av IKT-pedagogik. Vi mĂ„ste börja diskutera IKT pĂ„ ett pedagogiskt plan istĂ€llet för att enbart fastna i diskussioner om hur mĂ„nga datorer vi har rĂ„d att köpa in eller hur mĂ„nga steg vi ska klara i PIM. De digitala verktygen ger ingenting om vi inte börjar diskutera IKT-pedagogik.


Det handlar givetvis ocksĂ„, som jag skrev ovan, om att fĂ„ ökad kunskap i det tekniska handhavandet. Men som jag ser det sĂ„ mĂ„ste varje pedagog ta ett ökat ansvar för att lĂ€ra sig det rent tekniska. HĂ„rdvaran kan inte stĂ„ ensam utan IKT-pedagogik om det ska bli bra kunskapsinlĂ€rning för eleverna. IKT-pedagogik dĂ€remot krĂ€ver inte 1:1 eller smartboards i alla klassrum. Och för att svĂ€ra i kyrkan sĂ„ tror jag mer pĂ„ IKT-pedagogiska diskussioner just nu före 1:1. Det Ă€r inte det att jag inte skulle vilja ha 1:1 i min klass. Givetvis vill jag det, för det skulle underlĂ€tta enormt! (Jag har redan en smartboard, sĂ„ det tĂ€nker jag inte klaga pĂ„.) Men nĂ€r situationen nu ser ut som den gör sĂ„ kĂ€nns det inte som en bra strategi att bara enkelt konstatera att enbart se till det tekniska. NĂ€r inte alla pedagoger eller elever har den tillgĂ„ng till datorer som vi skulle önska, dĂ„ kan vi Ă€ndĂ„ arbeta med den pedagogiska tanken kring IKT.
Personligen har jag tröttnat pĂ„ att vĂ€nta pĂ„ att nĂ„gon annan ska göra nĂ„got. Vi kan gnĂ€lla oss blĂ„ över att staten eller kommunen borde göra nĂ„got nĂ€r det ofta  Ă€r sĂ„ att det faktiskt gĂ„r att pĂ„verka saker och ting sjĂ€lva. Vi kan ocksĂ„ sitta och vĂ€nta pĂ„ att vi alla ska fĂ„ en egen dator och att alla elever ocksĂ„ ska fĂ„ det, men dĂ„ lĂ€r mĂ„nga fĂ„ vĂ€nta lĂ€nge.
Det vi dĂ€remot kan börja med Ă€r att diskutera IKT-pedagogik. NĂ„got vi faktiskt borde göra med tanke pĂ„ innehĂ„llet i Lgr11. En satsning pĂ„ digitala verktyg Ă€r inte sĂ„ mycket vĂ€rt om vi inte diskuterar pedagogiken runt omkring. Det Ă€r ingen vettig lösning att fortsĂ€tta sĂ€tta eleverna framför datorerna utan att vi tĂ€nker pĂ„ hur vi gör det och varför.

I höst kommer jag ha Äterkommande möten pÄ skolan för att diskutera IKT-pedagogik, förhoppningsvis ocksÄ i kommunen. PÄ skolan kommer det att bli pÄ ordinarie mötestid ungefÀr var 3:e vecka. I kommunen gÄr det kanske inte att fÄ till under min egen arbetstid, men för att fÄ till en förÀndring Àr jag faktiskt beredd att ge blanka den i det. Jag kan det hÀr och Àr beredd att dela med mig av den kunskapen. Faller det vÀl ut blir det nÄgot som sprider sig och fÄr fÀste i kommunen.

Jag skulle ocksÄ kunna tÀnka mig att diskutera IKT-pedagogik pÄ lÀrarutbildningen, för hur kan vi förvÀnta oss lÀrare som Àr framÄtskridande och som har förmÄga att guida eleverna med hjÀlp IKT om vi inte fÄr ut examinerade lÀrare med den förmÄgan frÄn lÀrarhögskolorna?

 



Nationella och kommunala (vettiga) satsningar inom det hÀr omrÄdet kanske kommer, men jag tror att det dröjer. Antingen kan man sitta ner och vÀnta (och passa pÄ att gnÀlla lite) eller ocksÄ sÄ kan man försöka förÀndra.

10 juli 2012

Flip Your Classroom - Boken


"Flip Your Classroom : Reach Every Student in Every Class Every Day” Ă€r en bok skriven av "flip class"-pionjĂ€rerna Jonathan Bergman och Aaron Sams. Bokförfattarna Ă€r föregĂ„ngare av den pedagogiska modell som kallas för flippa klassrummet ("flipped classroom"). Modellen gĂ„r i stora drag ut pĂ„ att man vĂ€nder (flippar) pĂ„ det traditionella arbetssĂ€ttet i skolan och istĂ€llet för att ha genomgĂ„ngar i skolan och fĂ€rdighetstrĂ€ning som lĂ€xa sĂ„ gör man tvĂ€rs om. Klassrumstiden kan pĂ„ sĂ„ sĂ€tt anvĂ€ndas mer effektivt och ge ett bĂ€ttre individuellt stöd till varje elev.

Jonathan Bergman och Aaron Sams inleder boken med en mycket rak och Ă€rlig beskrivning av de erfarenheter som de har gjort sen de började flippa sina klassrum. Senare kommer de in pĂ„ "the Flipped-Mastery Model", vilket Ă€r en utveckling av det första. 

Bokens syfte Ă€r att entusiasmera pedagoger inför det flippade klassrummet. SjĂ€lva anvĂ€nder författarna egenhĂ€ndigt gjorda filmer för att flippa, men just vilket redskap som pedagogen vĂ€ljer att anvĂ€nda Ă€r inte det viktigaste. Genom att flippa kan eleverna gĂ„ genom materialet hemma i sin egen takt. De kan se filmerna sĂ„ mĂ„nga gĂ„nger de vill (pausa, spola tillbaka eller framĂ„t). Det hĂ€r innebĂ€r att tiden i klassrummet kan pedagogen Ă€gna mer till eleverna, hjĂ€lpa till med frĂ„gor som de har och hjĂ€lpa dem vidare. De gĂ€ller bĂ„de elever som behöver extra hjĂ€lp och elever som vill komma vidare uppĂ„t. Pedagogen fĂ„r ocksĂ„ en bĂ€ttre insikt i vad eleverna har svĂ„rt med i just ett visst moment och kan stödja eleven enskilt eller i grupp. Bergmann och Sams beskriver hur pedagogen kan utveckla ett fungerande system som har positiva effekter pĂ„ resultaten för eleverna och som kan ge ett djup i inlĂ€rningsförmĂ„gan.

Författarna upptÀckte att modellen hade fler möjligheter Àn de frÄn början hade trott. Bland annat tar de upp ett exempel med elever som "leker skola" och som lÀr sig enbart det som skolan förvÀntar sig att de ska lÀra sig och ocksÄ vet precis vad de ska ge pedagogen för svar (respons). Men de elever som "leker skola" har egentligen inte lÀrt pÄ djupet och kan inte utveckla eller diskutera sin kunskap. Det vi kallar för entreprenörskap skulle med andra ord vara svÄrt för de hÀr eleverna.
Modellen ger ocksĂ„ utrymme för de tysta eleverna. Den tysta eleven kan genom det flippade klassrummet fĂ„ mer uppmĂ€rksamhet eftersom pedagogen har tid för mer individuell interaktion.
För de elever som alltid har en aktiv fritid, de som har varit lediga eller av nĂ„gon annan anledning har missat lektioner och dĂ€rmed missat material, ges möjlighet att i sin egen takt arbeta i förvĂ€g eller ta igen genomgĂ„ngar efterĂ„t.

Boken ger tips pĂ„ digitala verktyg, hur du kan börja göra filmer till dina elever och hur tiden i klassrummet kan organiseras och anvĂ€ndas. Författarna ger ocksĂ„ exempel pĂ„ olika sĂ€tt att flippa i ett flertal Ă€mnen, allt frĂ„n sprĂ„k till idrott.
Det förklaras ocksĂ„ hur modellen pĂ„verkar elever, förĂ€ldrar och andra pedagoger som kommer i kontakt med modellen och hur pedagogen kan genomföra den flippade modellen med positivt stöd frĂ„n ledningen.

Den hĂ€r boken Ă€r inte tĂ€nkt som en fĂ€rdig metod som pedagogen kan applicera pĂ„ sin undervisning. Boken Ă€r en uppmuntran till pedagoger att anvĂ€nda sin egen metodik. En lĂ€rstil som passar dem sjĂ€lva och som de genom flippamodellen kan utveckla och som förhoppningsvis ger positiva erfarenheter. Dessutom Ă€r det inte sĂ€kert sĂ„ att alla moment inom ett Ă€mne passar lika bra att flippa. Författarna rekommenderar att börja enkelt. Det Ă€r inget sjĂ€lvĂ€ndamĂ„l att flippa all undervisning i ett slag. IstĂ€llet bör pedagogen ge flippamodellen tid sĂ„ att det kan byggas in den i den egna undervisningen och byggas upp genom egna erfarenheter. Bergmann och Sams uppmuntrar ocksĂ„ utbyte av erfarenheter med andra pedagoger och dĂ€rmed ge möjligheter av att lĂ€ra av varandra.

Förutom att ta upp det grundlĂ€ggande av det flippade klassrummet sĂ„ tar författarna Ă€ven upp "the Flipped Mastery modell" och i stor utstrĂ€ckning diskuterar de vilka utmaningar som det medför. "The Mastery Modell" innebĂ€r en djupare nivĂ„ av den flippade klassrumsmodellen. Det betyder att elever lĂ€r i sin egen takt, individuellt eller i grupp, pedagogerna anvĂ€nder sig av ett formativt förhĂ„llningssĂ€tt, vilket ger eleverna delaktighet, samtidigt som det synliggör kunskapsinlĂ€rningen för dem.

Sammanfattningsvis Ă€r boken en beskrivning av tvĂ„ entusiastiska experter som, genom sina positiva erfarenheter, vill dela med sig till andra kolleger för att ge dem samma glĂ€dje i flippandet.
Ett viktigt budskap i boken Ă€r att ett flippat lĂ€rarande inte innebĂ€r en enklare undervisning eftersom det fortfarande stĂ€ller stora krav pĂ„ hur lĂ€raren arbetar tillsammans med sina elever i klassrummet. En av de viktiga saker som lĂ€raren behöver göra Ă€r att vĂ„ga slĂ€ppa ansvaret för kunskapsinlĂ€rningen till eleverna. Att flippa Ă€r inte den optimala lösningen pĂ„ alla problem i skolan. Författarna visar ocksĂ„ pĂ„ en del problem som de har kĂ€mpat med och de arbetar stĂ€ndigt och fortfarande med förbĂ€ttringar. Pedagogen bör hela tiden hĂ„lla i minnet vad som Ă€r bĂ€st för de egna eleverna. Det flippade klassrummet ger inte per automatik bra lektioner och bra kunskapsinlĂ€rning. Pedagogen Ă€r fortfarande viktigast!


Om du Ă€r intresserad av boken sĂ„ kan du köpa den i traditionell bokform frĂ„n Adlibris hĂ€r eller ladda ner den via Amazon till Kindle hĂ€r.



8 juli 2012

Flippa möten


Den hĂ€r bloggen har inte varit sĂ€rskilt aktiv. Jag har haft fullt upp med olika projekt som rör det flippade klassrummet. Full fart pĂ„ twitter @braneback och i pĂ„ forumet Flippa klassrummet pĂ„ Facebook.  Kanske Ă€r det dags att Ă€ndra pĂ„ aktivitetsnivĂ„n nu....
Jag lovar inget - sÄ har jag inget sagt.

I vilket fall sĂ„ lĂ€ste jag ett inlĂ€gg pĂ„ bloggen The tempered Radical om att flippa lĂ€rarmöten, vilket gjorde mig sĂ„ dĂ€r vĂ€ldigt full av idĂ©er och tankar som gör att man hoppar upp i taket. Jag skickade ivĂ€g bĂ„de en tweet och la in ett inlĂ€gg om det i Facebookgruppen Flippa klassrummet. Det blev mĂ„nga positiva reaktioner och RTs. Även om tanken Ă€r vĂ€ldigt enkel sĂ„ Ă€r den genial. Vad Ă€r det som gör att vi pedagoger (kanske andra ocksĂ„) inte förbereder oss inför ett möte. Varför ses det som onödigt extra arbete istĂ€llet för att vi ser möjligheten av att kunna fĂ„ positiva och givande möten istĂ€llet? Det Ă€r dags att Ă€ndra pĂ„ det.
För att göra blogginlĂ€gget enkelt sĂ„ kan man sammanfatta det sĂ„ hĂ€r:

(1). AnvĂ€nd YouTube's video recorder och en webcam för att spela in en 10-15 minuters lĂ„ng video med innehĂ„llet som du i normala fall delar med dig av pĂ„ ett lĂ€rarmöte.
(2). Be dina kollegor att skriva ner/skicka frÄgor och tankar kring filmens innehÄll senast dagen innan mötet.
(3). Dela upp kollegiet i flera smĂ„ grupper som (utifrĂ„n gruppmedlemmarnas frĂ„gestĂ€llningar och tankar) kan diskutera det som tas upp i filmen.
(4). AnvĂ€nd den sista delen av mötet till att sammanfatta och lĂ„ta kollegiet dela med sig av vad de olika grupperna kommit fram till och/eller diskuterat.

Jag kommer att hÄlla i flera IKT-pedagogiska diskussioner i höst pÄ skolan (och förhoppningsvis i kommunen). Givetvis kÀnns det hÀr som ett suverÀn upplÀgg för de hÀr mötena. Men jag kan inte sluta tÀnka dÀr. För ju mer jag tÀnker pÄ det desto mer blir jag övertygad om att det hÀr sjÀlvklart ocksÄ gÄr att applicera pÄ förÀldramöten. Jag har en oerhört bra och engagerad förÀldragrupp. Det skulle vara vÀldigt intressant att se vilka dikussioner jag skulle fÄ med ett sÄnt hÀr upplÀgg. Klart vÀrt att prova!
Med risk för att upprepa mig sÄ skriver jag ner samma lista igen med enda skilnaden att nÄgra ord Àr utbytta:

(1). AnvÀnd YouTube's video recorder och en webcam för att spela in en 10-15 minuters lÄng video med innehÄllet som du i normala fall delar med dig av pÄ ett förÀldramöte.
(2). Be förÀldrarna att skriva ner/skicka frÄgor och tankar kring filmens innehÄll senast dagen innan mötet.
(3). Dela upp förÀldrarna i flera smÄ grupper (som utifrÄn gruppmedlemmarnas frÄgestÀllningar och tankar) kan diskutera det som tas upp i filmen.
(4). AnvÀnd den sista delen av mötet till att sammanfatta och lÄta förÀldrarna dela med sig av vad de olika grupperna kommit fram till och/eller diskuterat.

Medge att det lĂ„ter som ett intressant upplĂ€gg! Men glöm inte att lyssna pĂ„ den respons som du fĂ„r in frĂ„n dina förĂ€ldrar. Det Ă€r inte alltid som man gör som andra vill, men det Ă€r viktigt att man lyssnar!


TillÀgg 19 januari 2013
LÀste en artikel i DN av Bengt Ohlsson idag. Jag ror att flippade förÀldramöten kan underlÀtta en dialog mellan förÀldrar och skola.