31 augusti 2012

Våga släppa taget

Vi hör det varje dag och läser det överallt:. "Samhället förändras snabbare och snabbare"
Stanna upp ett tag och tänk efter hur det påverkar vår undervisning och de metoder vi har för att hantera den förändringen!
I skolan går kanske inte den processen så smidigt som man skulle vilja. Ofta görs små justeringar, vi kanske "väntar lite" eller ignorerar signaler på att förändringen är i full gång, eftersom förändring innebär att släppa bekanta mönster och den genomsnittliga personen gillar det som är bekant och tryggt. Det här tycks gälla speciellt för skolan och undervisning i många fall, tycker jag. Även om vi ser att det uppstår sprickor så mumlar vi lite om det och går vidare i gamla tankesätt i alla fall. Det finns även de som vill backa och tror att lösningen ligger i att att återvända till metoder från förr.


Det flippade klassrummet är på väg in i de svenska skolorna. Jag är väldigt entusiastisk över de många möjligheter som de flippade klassrummet kan ge för att individualisera undervisningen, ta hänsyn till olika lärstilar och att kunna ge eleverna kontrollen över sitt eget lärande.
Idén om det flippade klassrummet är ganska enkel. Summan av kardemumman är att eleverna får hem förberedande material som sedan kan diskuteras och laboreras vidare i klassrummet.
Vissa pedagoger är entusiastiska och andra är mer skeptiska till det flippade klassrummet. En av de vanligaste invändningarna att det är att det innebär en ökad arbetsbörda. Varje film innebär mycket arbete, sägs det, och vi pedagoger har tillräckligt att göra. Det är delvis sant. Särskilt i början. Men efter lite rutin så är det inte så svårt att göra en flippfilm eller något annat flippinnehåll. Men det gäller att våga ge det den tid som behövs och att släppa gamla vanor för att komma vidare.

Allt som man väljer att göra annorlunda innebär att man i början måste ge det lite extra tid om man vill att det ska lyckas. Att tro att man ska kunna flippa klassrummet utan att det innebär någon förändring i arbetsrutinerna är lite naivt. Att tro att ett nytt arbetssätt ska leda till att vi omedelbart underlättar vårt arbete är inte heller realistiskt. Det blir förmodligen mer att göra... till en början. Dels för att när man tvingas att tänka om så är det enkla ännu inte självklart och dels för att det inte bara är vi pedagoger som behöver göra en mental flipp. Det gäller även för eleverna.
Eleverna är ofta vana vid att "leverera det rätta svaret". Om du alltid har fått dina elever att fundera och reflektera istället för att hitta "det rätta svaret" så grattis, men själv har jag insett att jag tidvis har lurat mig själv att tro att det har varit så. Jag har ibland hållit alltför fast i gamla rutiner utan att egentligen ha tänkt igenom varför alla gånger. För visst kan en elev lika gärna lära sig multiplikationstabellen utantill som att lära sig att leverera det pedagogen vill höra i andra sammanhang.
Jag försöker numera att fylla mitt klassrum med diskussioner istället för "Jag säger A så levererar du det färdiga svaret B eller C". Diskussioner och reflektioner är öppna och har inga egentliga svar. Vi kan komma fram till något som är en sammanfattning av diskussionen, men egentligen är det inget som är definitivt. Att få eleverna att tänka om på det här visetflippandet skapar entrepenörer. Individer som vågar ifrågasätta, omvärdera och granska sin omvärld och sitt eget tänk. Individer som vågar hitta nya vägar och lösningar.
 

Den tekniska sidan av flippandet är, som sagt, relativt enkel i ett längre perspektiv. Det som i början tar en hel del tid, blir med tiden lättare. Du skriver eller ritar och berättar lite, men det mesta av arbetet ligger på hur du planerar din flipp, precis så som du i vanliga fall planerar dina lektioner.
Somliga kollegor säger att ett flippat klassrum skämmer bort eleverna, att det innebär att eleverna inte behöver lära sig studieteknik eller att ta ansvar för sin kunskapsinhämtning. Jag hävdar att det är just precis det ett flippat klassrum gör. Varför begär vi av våra elever att de på egen hand ska kunna lära sig studieteknik och hur de bäst hanterar sin kunskapsinlärning? Stoffet finns och det kan vi enkelt leverera till våra elever. Svårigheten ligger i att få dem att hantera det. Skillnaden mellan det traditionella och det flippade klassrummet är att istället för att låta eleverna klara av den biten själva så kan de arbeta med det i klassrummet och ges större och fler möjligheter att behärska det med hjälp av en pedagog. 

Kanske någon vill hävda att jag är naiv syn på elever och att elever som inte måste lära sig att kämpa med sin kunskapsinlärning på egen hand inte kommer att lära sig något alls.
Min grundtanke är att alla barn har en motivation att lära sig. Viljan att lära är en naturlig aktivitet hos varje person. Problemet är inte att de inte vill lära sig, utan att de inte vill lära sig på det sätt som erbjuds dem. Det flippade klassrummet hjälper pedagogen att hitta varje elevs möjligheter och förutsättningar.
 

Skolan ska förbereda eleverna inför ett liv i vårt samhälle. Vilket samhälle säger egentligen "Du fick ett E. Nu gör vi något helt annat!" ?
Eleverna måste istället ges förutsättningarna att lyckas utifrån sin egen utgångspunkt med möjlighet att reflektera och lära sig av erfarenheter, inspireras av andra och skapa fler tankar som leder vidare genom nya sammanhang. Det är entrepenörskap. Det är något som våra elever behöver bära med sig i ett samhälle som har förändrats sen vi själva gick i skolan och som ständigt fortsätter att göra det.
Om jag sover en längre tid så kan det hända att jag vaknar i en verklighet som jag inte känner igen mig i, men då vill jag att någon har gett mig redskap för att kunna hantera den.
Så låt nya tankemodeller ta tid innan du och dina elever gör bokslut och landar, men börja med att våga släppa taget kring gamla invanda mönster.
 
 
 

0 kommentarer :

Skicka en kommentar