Pages

31 mars 2013

Skolan i landet Sandlådan

Det skrivs mycket om skolan och lärarutbildningen. Det skrivs mycket negativt om skolan och lärarutbildningen. Den här gången började replikskiftet med att Kristoffer Örstadius i en artikel i DN pekade med hela handen på de låga antagningssiffrorna för lärarutbildningen. Astrid Söderbergh Widding (rektor vid Stockholms Universitet) svarade på sin blogg  att lärarutbildningen inte var förtjänt av fler negativa skriverier och om man tittade närmre på siffrorna i Örstadius artikel så gällde det här framför allt för dem som sökte in med högskoleprovet.
Idag skriver Peter Wolodarski i DN om de sjunkande intagningspoängen trots allt finns där och att det är alarmerande för läraryrket status och unga männiksors syn på läraryrket.

Jag skulle vilja gå vidare och säga att alla de negativa skriverierna om lärare och skolan cementerar gemene mans syn på lärare och skolan över huvudtaget.
Jag vet inte hur många konversationer och debatter jag har haft med människor som är så otroligt tvärsäkert negativa i sin uppfattning om skolan och lärarna. De vet precis hur fullkomligt uruselt lärarna sköter sitt jobb och de vet att skolan är det sämsta av sämsta. Hur vet de nu det? Jo självklart eftersom de alla själva gått i skolan.
Många är vi som har råkat på dåliga lärare. Många är vi också som har råkat ut för dåliga läkare, rörmokare eller försäljare. Men det innebär inte att vi dömer ut varje person ur de yrkesgrupperna som inkompetenta i sitt yrke pga de enstaka erfarenheter vi har. Varför gör vi då så med lärarna och skolan? Jo naturligtvis... det finns ett argument som heter "Det har man ju hört från media". Och det är den här instabila grunden så många tyckare i Sverige står på.

Problemet är att tidningars bild hjälper till att övertyga så många om att de axplock de visar upp är gällande för allt och alla inom skolan. Jag säger inte att det inte finns saker som behöver förbättras. Det jag säger är att negativa skriverier om exempelvis intagningspoängen på lärarhögskolan får så många att tro att det innebär att om inte varenda lärare i Sverige så i alla fall de allra flesta, är urusla klåpare som inte kan sitt jobb. De letar fel i skolan som sniffande blodhundar och ser allra minsta felsteg som ett bevis på sina åsikter och att medias bild av skolan och lärarna är sann. Om du som lärare glömmer att påminna ett barn om att stoppa ner läxan i ryggsäcken, om du inte ger läxor på rätt sätt eller tillrättavisar ett barn så kan det ge ett eko tillbaka  från föräldrar, släktingar och vänner som har fått ett bevis på lärarens inkompetens. För alla vet ju hur dålig skolan är och alla vet ju att intagningspoängen på lärarhögskolan och utbildningen där är så dålig.
Det man totalt missar är att det i sig inte innebär att hela Sveriges lärarkår är urusla i sitt yrke. Jag tror att den absoluta majoriteten gör ett otroligt bra jobb precis så som de flesta läkare, rörmokare eller försäljare gör det i sina yrken. Hur intagningspoängen ser ut idag visar inte hur alla de som redan är ute i yrkeslivet klarar av sitt jobb. Det visar inte den oerhörda kraft som lärare besitter när det gäller att lotsa en hel generation mot framtiden, många gånger under en dignande arbetsbörda och med en lön som skulle få en ingenjör i motsvarande löneläge att få andnöd.

Fördelen med Wolodarskis artikel är att han går vidare med att diskutera hur vi skulle kunna öka lärarnas status. Han skriver om hur Björklund och hans regeringsvänner har sett till att försämra lärarnas status genom att ideligen lasta på lärarna alltmer krävande arbetsuppgifter och inskränkande regler. Läraryrkets frihet ligger tillsammans med statusen numer längst ner i högen av saker att intressera sig för inom skolan, eftersom så mycket fokus går åt till att reglera och kontrollera. Björklunds vilja att stärka resultaten i skolan har sett till att sänka två variabler som också är bidragande faktorer till att förbättra elevernas resultat i skolan. Att lärarna har en hög status och lön samt en frihet under ansvar att driva sin undervisning är avgörande faktorer för att vi fortsättningsvis också kan fylla skolorna med bra lärare.
Wolodarski ser tre åtgärder som behöver genomföras:
Låt lärarna vara lärare, enighet över de politiska blockgränserna och statliga pengar för att höja lärarnas löner till en skälig nivå.
Det är inga orimliga saker.

Jag har länge tänkt att partipolitik förstör skolan. Allt utspelar sig i en sandlåda där alla försöker bygga upp skolan som ett sandslott. Politikerna slåss om spaden och om hur man bäst bygger sandslottet. Ibland blir det mest små högar av sand, men lyckas de någorlunda påbörja sitt bygge av ett sandslott så kommer någon annan med en kratta och river ner det lilla som hunnit byggas upp. Ibland hjälper lärarfacken till att hugga ner bitar av slottet. Inte medvetet kanske, men eftersom man inte kan enas om var vimplarna på slottet ska sitta så raserar de ibland en del av bygget när vimplarna rycks hit och dit. Ovanför alltihop står Björklund med en vattenkanna och låter bitar av slottet rinna bort eftersom det är byggt av fel sorts sand, det kan han nämligen kontrollera just genom att låta den här strida strömmen av vatten skölja ner. Ni ser väl att slottet rinner bort? Där har ni beviset. Fel sorts sand. Samtidigt så försöker lärarna rädda några sandkorn här eller där för att få ihop något som ändå kan liknas vid ett sandslott. Det är närapå en omöjlig uppgift.

Jag vill ha ett saltsjöbadsavtal om skolan!
Det är inte lätt, jag är medveten om det, men skolan är för viktig för att vi inte skulle kunna klara av det. När Saltsjöbadsavtalet slöts 1938 så var det världsunikt. Det är ett regelverk som gör att den svenska arbetsmarknaden hållit de regerande partierna utanför arbetsmarknadens avtal. Som ett resultat har den svenska avtalsrörelsen arbetat i relativt lugn i nästan 100 år nu.
Tänk om vi kunde få något liknande för skolan. Inga fler  partipolitiska fejder om den oerhört viktiga skolan utan istället ett samförstånd kring utbildningsväsendet i positiv anda. Något att verkligen lyfta skolan med!

Sluta bråka om sandslottet och ge mig ett Sandsjöbadsavtal!



Tillägg 2 april 2013 Örstadius skriver om Hattie och missar att utbildade och kompetenta lärare som använder sig av många olika metoder och en elevanpassad undervisning är Hatties största framgångsfaktor.

Tillägg 7 april 2013 Peter Wolodarski skriver åter igen om skolan i en söndagskrönika och är nu inne på
samma linje som jag i det här blogginlägget.

Tillägg 13 april Vad tycker du om svenska skolan?

2 kommentarer:

  1. Hej Karin,
    Jag har precis börjat på lärarutbildningen och jag är imponerad över kvaliteten på innehållet; litteraturen, uppgifterna och föreläsningarna. Dock är jag chockad över hur dåliga förkunskaper lärarsturdenterna har - en del kan knappt läsa och skriva. Jag tror att vi alla - både lärare, lärarstudenter, elever och samhället i övrigt har allt att vinna på en lärarutbildning som ställer höga krav på dem som går där. Ett sätt att belysa problemet är ju att, som DN, granska vilka förkunskaper man förväntas ha för att komma in på lärarutbildningen. En annan som skulle kunna vara en rejäl granskning av vilka som går igenom utbildningen och får godkänt. Enligt rektorn på Stockholms Universitet så är det tydligen många som "inte klarar av kraven" - vilket resursslöseri att de då överhuvudtaget har börjat! Jag välkomnar alltså verkligen en diskussion kring kvaliteten på lärarutbildningen. I kombination med högre löner och bättre arbetsvillkor borde det kunna ge högre status för läraryrket i framtiden. Samtidigt håller jag helt med dig om att en blocköverskridande, långsiktig skolpolitik verkligen är på tiden.
    Många hälsningar,
    Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anna!

      Visst ska det granskas. Problemet är bara hur det granskas och vilka tankesprång vi gör utifrån det.
      Mitt blogginlägg handlar inte så mycket om de låga intagningspoängen till lärarutbildningarna, som att jag vill att vi lyfter ögonen från det negativa som blivit likvärdigt i allmänhetens ögon med hela den svenska skolan. Jag har stött på så många som automatiskt drar slutsatsen att allt i den svenska skolan är dåligt och alla lärare har usla kunskaper (i det mesta). Den åsikten stödjer de på medias bild av skolan och vi måste förstå att skolan är mer än så. På samma sätt skulle vi nämligen också kunna sluta oss till att du kommer att bli en väldigt dålig lärare och det tror jag inte att du kommer att bli.

      Visst ska vi se till att vi utbildar de allra bästa till lärare, men det lär vi inte kunna göra genom att dra slutsatsen om att bara de sämsta läser på lärarutbildningarna ipso facto att alla lärare är klåpare. Vem vill bli lärare om skolan enbart visas upp från den sidan? Därför bör vi se lärarnas oerhörda arbetsinsats, särskilt i belysning av hur skolan aldrig får arbeta i fred, och förstå att de flesta lärare som arbetar idag inte alls har den bakgrunden i dålig allmänbildning och usla ämneskunskaper som alldeles för många vill påstå. En bild som de lutar mot den så ofta negativa mediabilden av skolan.

      Radera