11 juni 2013

Fruktar vi skolutveckling eller låter vi den bära frukt?

Många. Väldigt många har åsikter om skolan. Det känns nästan som ett obligatorium att alla ska tycka något om skolan. Läser man i tidningarna så är det oftast att man ska tycka något riktigt dåligt dessutom. Det kan ibland kännas som att de enda som inte bör uttala sig om hur det är i skolan är... lärarna själva. För när en lärare berättar om hur de upplever skolan så kan man få höra att man antingen gnäller eller att eftersom lärare har så dålig koll så kan de inte veta vad som är bäst för skolan. Det vet alla andra som inte arbetar i skolan mycket bättre. Konstigt nog känns det inte helt bra att alla andra vet så mycket mer och bättre om mitt jobb än jag själv som faktiskt jobbar där.
Jag säger inte att ingen som inte arbetar inom skolan inte får uttala sig alls. Det jag önskar är dock många gånger lite bättre argument för vad som ska förändras, varför och hur. För just det kan jag tycka känns lite dåligt underbyggt ibland. Ett argument som "Det vet jag för det sägs i media" är i mina ögon inte ett riktigt slagfärdigt argument. Ett annat sånt där genombra argument från många som inte är lärare är

"Skyll dig själv om du har valt att bli lärare. Om det är så dåligt som du säger så kan du ju alltid sluta!"

Många gånger har jag funderat över varför det måste vara så. Jag tänker att vi lika gärna kan vända på det argumentet.

Om du har så många åsikter om hur det är att vara lärare, om du vet precis var felet ligger och hur vi ska få hela skolan bättre ur ett PISA-perspektiv, varför blir du inte lärare själv?

Och nej - jag räknar inte den gången du vikarierade en hel termin innan du började jobba "på riktigt", för det är inte samma sak. Att vikariera är en sak. (Somliga vikarier gör ett toppenjobb. Andra vikarier gör det inte.) Att arbeta som lärare är en annan sak. Det jag menar är att om du på fullt allvar tycker att vi lärare inte har några rättigheter att arbeta för förbättringar för våra elever eller vår egen arbetssituation - då vill jag vända på det och med samma logik inte heller ge dig några rättigheter att tycka något om hur det ska vara om du inte väljer att börja arbeta som lärare och aktivt göra något åt den negativa skolsituationen (så som du upplever den).
Snart går Sveriges alla lärare på sommarlov. Något som är en lyx enligt många och inte till stor del inarbetad tid, vilket faktiskt är det som stämmer med verkligheten. För min del innebär inte sommarlovet att jag lägger ner hela min tankeverksamhet kring mitt yrke. Förutom det att jag har ca två veckors arbete på skolan utan elever under det som är elevernas sommarlov så fortsätter jag att tänka kring skolutveckling även när min egen "semester" börjar. Det är då jag har ro att reflektera över min undervisning och att lära mig mer för att utveckla den.

I dagarna får ca 3700 lärare besked om de får en förstelärartjänst eller inte. Ett cirkaantal eftersom två förstelärartjänster kan slås ihop för att bli en lektorstjänst. Jag hoppas innerligt att alla som sökt tjänster har gjort det utifrån ett genuint intresse för att vilja skolutveckla. Att vara en av alla de som bidrar till att göra skolan kan borsta av sig sitt solkiga rykte. Om någon har sökt tjänsten enbart för att de ser det som enda möjligheten att höja lönen så hoppas jag att alla de som har ansvaret för rekryteringar ser igenom det.Allmänna löneökningar får vi hoppas på ändå.
Men alla dessa förstelärare har verkligen en möjlighet att göra skolan till något mer och något större.

Idag hade vi en heldag med hela skolan utomhus. Traditionsenligt var det lekar anordnade av 5:orna på och
kring den närbelägna, väldigt stora gräsbevuxna fd. skräpkullen som kallas för "Tippen".
Tippen är inte en kulle som du besegrar i några enkla kliv. För barnen är det säkert extra långt (för att inte tala om hur lång tid det skulle ta för Charlie att springa upp på sina små ben).
Jag gjorde bergsbestigningssällskap med några av våra ettor. De pinnade på i mycket god takt och jag sa att de verkade vara i god form och följande konversation utspelade sig:

- Ja jag är bra på träning!
- Ja jag ser det.
- Jag måste vara det för jag ska bli en sån där som ligger i lera och äter maskar!

-. Vad skulle du bli för något sa du? Det där får du nog förklara så att jag förstår.
- Jo jag tränar mycket för det. Jag kan ta i sniglar också. Det är inte läskigt alls. Jag ska lära andra hur man gör också.

Här ökade den lille modige och vältränade killen tempot vidare upp mot toppen av Tippen, medan jag stannade upp och tänkte. Jag tänkte riktigt ordentligt och insåg efter en stund av fullständig vilsenhet att han avsåg att göra karriär i TV-programmet Fear Factor. Jag funderade och kom fram till att han inte ville skaffa sig det "jobbet" för att tjäna pengar. Det han ville göra var att ta tag i sina rädslor, träna riktigt mycket och visa andra hur lätt det var att utmana sig själv. När han behärskade det så ville han lära andra detsamma.

När jag nu sitter här i min soffa och är mycket nöjd med att jag slipper äta maskar så har jag kommit till insikt att det här med förstelärare och Fear Factor på något sätt har vissa saker gemensamt.
Det gäller att utmana rädslor. Hos sig själv och andra. Lära sig att utveckla svårigheter och använda dem till/som en fördel. Och dessutom omvandla det till en fördel för andra också. Om man översätter ordet fear så betyder det frukta. Många är rädda för skolutveckling. En del vill stå stilla eller bakåtveckla skolan istället. Självklart ska vi inte frukta skolutveckling utan våga bemöta och vara en del av den. Vad som är skolutveckling är däremot en intressant diskussionsfråga, men också en som jag inte tänker gå närmre inpå just här. Därför väljer jag att fortsätta spinna på ordet och låter skolutveckling vara något som ska bära frukt istället. Det finns många olika sorters frukter. Vi gillar olika och vi väljer olika.
Jag håller tummarna för att skolans egen Fear Factor ska hjälpa till att driva skolan framåt. Jag hoppas att det blir något som får folk att sluta tycka att jag ska byta jobb eftersom jag rent konkret kan visa på hur många det finns inom skolans värld som arbetar för skolan och skolutveckling. Det är engagerade yrkesproffs som driver skolan framåt och som arbetar för att saker i skolvärlden kan bli ännu bättre. Och det innebär ju faktiskt inte att de borde byta jobb.




4 kommentarer :

  1. Bra där - låt det bära frukt!!
    Många olika frukter - fruktsallad!
    I love!

    SvaraRadera
  2. Tänkvärt o bra skrivet.
    Hoppas förstelärarna synas i sömmarna o väljs m omsorg. Synd dock att vi ej kommer att ha förstelärare i förskolan.
    Gillar svar på tal till alla "skolförståsigpåare" ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förhoppningsvis så blir det här något som följs upp på förskolan också. Allt hänger ihop - från förskola och uppåt.

      ;)

      Radera