Läxor - detta eviga tjat om läxor

Funderar på läxor... igen.

På min dotters skola fick vi föräldrar förtroendet att diskutera läxor på senaste föräldramötet. Jag sa som jag tyckte, dvs att läxor alldeles för ofta inte är särskilt genomtänkta och att det sätt som läxor oftast ges Diskussionen stegrades ganska snabbt till något som jag inte alls hade trott. Jag överdriver inte när jag säger att jag verkligen hörde irritationen och ilskan i deras röster. Inte blev det bättre av att jag försökte hålla ett normalt diskussionsläge och flikade in att vi måste lita på att våra barns lärare ändå borde ha koll på vad som var bäst för våra barn när det gällde skolarbetet. Hon är ju trots allt den som är expert. Ville hon nu ge individuella läxor så hade hon säkert fog för det. Men nej. Har man bestämt sig för att läxan är något nödvändigt och det absolut bästa med skolan(?) så var det tydligen inte möjligt att vända. Så tråkigt att det inte gick att prata om. Roligt att det ändå fanns några som tog till sig det jag sa.

Jag tänker att det blir fler och fler läxor ju äldre eleverna blir och att en vanlig ursäkt för att ha läxor åk 1-5 är att det blir så mycket läxor senare. Jag förstår inte det resonemanget. Ska jag ge läxor för att eleverna senare ska få läxor? Det känns för mig så märkligt. Vill inte varje lärare att en läxa ska ha ett ordentligt förankrat syfte med koppling till Läroplanen? Handen på hjärtat. Känns det verkligen som om varje läxa som du som lärare har gett ut eller som ditt barn (eller du själv) har fått är riktigt meningsfull? Jag kan erkänna att jag inte alla gånger gett de mest välgenomtänkta läxor. Det var mest något som skulle ut för att... för att det var så. Jag vet att väldigt många lärare känner på samma sätt som jag har gjort när de varje vecka nära på ska uppfinna hjulet och samtidigt slå knut på sig själv när de ska hitta på en bra läxa. En läxa som det sedan ska tjatas om, samlas in och ges feedback på. Alla lärare skulle inte erkänna det öppet, men jag vet att många har det här liggande som ett ok över sig varje vecka. Är det inte bättre att lägga den tiden på planering av ännu bättre lektioner?! Och om nu läraren kan se kopplingen till Läroplanen och syftet med att göra det just hemma som en läxa är det då verkligen säkert att eleven gör det?

På högstadiet ges det läxor. Många läxor. Jag har pratat med fler högstadie- och gymnasielärare som är positiva till läxor än för de lägre årskurserna. Det med lite olika argument. Ett vanligt argument är att de inte hinner med kurserna annars. Om lärare på högstadiet och gymnasiet anser att de inte hinner med hela kursen om de inte ger läxa - är det okej i det läget att lägga över ansvaret på kursinnehållet på eleverna? Man borde skära ner på kursinnehållet eller arbeta mer med ämnesövergripande undervisning istället? 

När jag började arbeta på min nya skola nu i höst så krympte mitt ämnesansvar drastiskt. Jag undervisar nu bara i sex ämnen: svenska, bild och SO. Förut undervisade jag i 11. Det innebär att jag har skurit ner antalet ämnen till ungefär hälften.Jag har bra mycket färre kunskapskrav att balansera. Ämnen som dessutom är ganska väsensskilda i sina upplägg. På toppen av tårtan så behöver jag bara kolla av en enda (meningsfull) läxa i veckan per klass och (som sagt) inom samma ämne. Jag kan lova att det ger en radikal förändring hur jag som lärare tänker kring bland annat planering och läxor. Plötsligt har jag sett en ganska avgörande skillnad i att vara klasslärare och ämneslärare väldigt tydligt. 

Snälla alla ämneslärare hoppa inte på mig för hårt nu. Jag menar absolut inte att det är "lätt som en plätt" att endast undervisa i ett eller två ämnen. (Vi är inne i ämnet läxor nu och vi fortsätter att hålla oss till det.) Det jag menar är att varje lärare naturligtvis brinner för sitt eget ämnesområde. Varje lärare ser den absolut nyttan med att eleverna får läxa i just deras ämne. Varje lärare ger läxa kanske för att det förväntas av dom. Kollegorna, rektor, föräldrarna eller väggarna i skolan kräver det. Men att relatera till de läxor som man själv ger är i en jämförelse inte särskilt svårt. Att som elev relatera till ett flertal antal läxor och lärare är definitivt inte enkelt. En del klarar det alldeles utmärkt, andra gör det inte. För en del är läxor en positiv förstärkning, för andra sänker de självkänslan och glädjen i att lära.

Skolan ska inte alltid vara jubelklang och skojsigheter. Allt kan inte vara toppenkul hela tiden för alla. Ibland måste man kämpa en hel del för att nå högre mål. Men just därför är inte läxor ett bra sätt att undervisa på. Läxor är sällan individuella, läxor är sällan frivilliga eller planerade efter varje elevs behov. Jag kan lova att det är svårt att hinna med att uppfinna bra läxor i ett flertal ämnen varje vecka. Begär sen att de ska vara individanpassade och ge möjlighet till formativt lärande och det finns inte många läxor kvar som helt ärligt är bra.

När jag ber mina elever att göra något hemma så vill jag att de ska förstå meningen med det och jag vill att ska kännas meningsfullt. För varje elev.Jag är inte ens säker på att jag lyckas med det trots att jag är medveten om de här funderingarna. För vem ger vi läxor i skolan? För elevernas skull? För föräldrarnas skull? För rektorns skull? För senare årskursers lärares skull?

Det står ingenstans i Läroplanen om läxor. Kan hända är det ett sätt för somliga elever, i vissa ämnen under en del omständigheter är ett bra redskap för att få en ökad kunskapsinlärning. Det som sätter käppar i hjulet för att ge det här argumentet full kraft under vingarna  är att alla elever inte fungerar på samma sätt. Alla elever har inte samma behov för sin kunskapsinlärning och alla elever har inte samma möjligheter.

Varför vill vi låta läxor bli ett hinder för somliga barn? Vill vi inte att alla ska ha chans att lyckas?!

På sina egna villkor.

Lärarförbundet
Dags att göra läxan – om skolans läxor
Inte bara läxrut utan även läxorna bör avskaffas
Rör inte läxrut, Stefan Löfven