16 november 2013

Flippa ditt klassrum - 2komma5

I våras blev jag kontaktad av Johan Bäcklund, universitetsadjunkt i utbildningsvetenskap (bäst att få titeln rätt så att Johan inte skäller på mig) på Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping. Han tyckte att att det flippade klassrummet vore ett utmärkt kursinnehåll för deras koncept 2komma5. Jag måste medge att jag var lite tveksam först. Mest berodde det nog på att jag inte riktigt förstod vad Johan pratade om. Att göra flippat till en högskolekurs låg inte inom mina begreppsramar då.
Till slut lyckades vi i alla fall få kontakt på telefon och Johan kunde förklara lite mer ingående samt räta ut mina frågetecken. Jag hade precis avslutat en lång dag med utbildning i flippat klassrum i samarbete med Gothia fortbildning och min hjärna var inte helt trimmad, men på något sätt gick det Johan sa äntligen fram hela vägen.

Min tanke med att blogga, föreläsa och på alla andra sätt diskutera flippat klassrum är att jag vill att det ska kunna nå ut till så många som möjligt. Jag ser så många fördelar med det flippade klassrummet. Fördelar som kan anpassas till varje lärare oavsett var hen befinner sig eller vilken ålder hen arbetar med. Det är en grund att vila mot för att på ett bra sätt kunna arbeta med digitala verktyg i undervisningen. Det är inte alla som gillar modellen. Det är helt okej. Jag menar inte att det här är det enda rätta eller den optimala modellen för alla. Jag menar inte ens att det här är ett färdigt koncept och att vi är framme nu. Jag tror att det här är en station på resan på väg mot. Att vi ska arbeta med digitala verktyg är det inget tvivel om. Men att bara konstatera det hjälper inte alltid. I #skolchatt i torsdags så försökte jag trycka på just det. Det spelar ingen roll om det står i läroplanen eller om vi vrider om armen på lärarna för att tvinga dom in i den digitala världen. Om man inte vet var man ska börja eller hur man ska förhålla sig till det hela så kommer man inte komma längre. Lärare behöver - och har rätt till! - fortbildning för att kunna utvecklas. IKT är inget undantag.

Det är att sätta sig på väldigt höga hästar om jag skulle säga
"Jag kan och det innebär att du också ska kunna!"
Vi har inte samma grundförutsättningar. Jag har sysslat med digitala verktyg i utbildningen sen före Internet gjorde sitt intåg i allas hem. Jag var en av de första lärarna på "Nordens första datorskola för barn". Den hette Futurekids och jag arbetade på två utbildningscenter i Stockholm. Det första på Östermalm och sedan på Swedenborgsgatan på Södermalm. (Lustigt nog precis granne med Björngårdsskolan där jag något år senare skulle göra min slutpraktik.)
Jag minns diskussionen vi hade på Futurekids hur Internet skulle kunna revolutionera lärandet. Redan då 1994.
Futurekids var revolutionerande när det startade. Vi hade besök av TV, tidningar och radio ett antal gånger, men nu finns det inte kvar i Sverige längre. På några enstaka ställen i övriga världen finns det ännu, nu med en annan logga än den jag är van vid. Skolornas sätt att arbeta med digitalt lärande har tagit över den roll som Futurekids hade då.
Så jag har arbetat med digitalt lärande länge. Men alla har inte inte varit med om den resan och alla är inte så intresserade av digitalt lärande på det sätt som jag är. Därför behöver vi möta varje lärare på den nivån där hen befinner sig och inte se ner på våra kollegor. Målet måste vara att få med alla och inte att få någon att känna sig helt borta eller nedtryckt. Där tror jag att det flippade klassrummet kan ge en perfekt ingång.

Så tillbaka till högskolekursen. Det har varit ett slingrigt jobb. Jag är inte den som sitter still utan har jämt och samt flera projekt på gång parallellt. Själv tycker jag att det är optimalt att arbeta så, men det är inte alltid man hittar tider för att samkoordinera ett eller annat. Det är tur att Johan och Josefine Sahlin har haft koll på på saker och ting. I vilket fall var jag nere i Jönköping och filmade i två intensiva dagar på höstlovet. Stackars Markus och Ville som skulle ha koll på mig där, men roligt var det.
Om du vill anmäla dig till kursen så hittar du den här.

Ett kursintro kan jag bjuda på här på bloggen.
Håll till godo.



14 november 2013

Den obligatoriska bilden

Ja det är väl ett måste att lägga ut en sån här bild. Den togs på terassen utanför Mälarsalen på Münchenbryggeriets terass när Jon var här i Sverige och föreläste med Infomentor som värd. Jag hade förmånen att få prata från samma scen strax efter Jons keynote. Nervöst men kul!
Tyvärr tillåter inte upplösningen en större bild, men det syns nog vem som är vem ändå.
Tack för bilden Carina!





13 november 2013

@braneback - The Flip Side med Bergmann

Även om man tycker att man är det kunnigaste som finns inom sitt område och även om engelska inte är något större problem i vanliga fall så känner man sig som en stammande fåne när man får diskuterat flippat med en av sina förebilder och inspirationskällor.

Jag har läst Jons blogg väldigt länge, hängt med på hans webinars och högg hans och Aaron Sams bok direkt från bokdiskarna i USA när den kom ut, eftersom jag inte hade tålamod att vänta tills den nådde Sverige några veckor senare.
Jag lyssnade på Jon och hans kollega Aaron Sams på BETT-mässan. Då tänkte jag att jag hade haft tur som faktiskt fått möjligheten att lyssna på den föreläsningen. Jag var inställd på att "Det var den gången som jag fick lyssna på Jon Bergmann."

Så det var en stor händelse i mitt flippade liv att få träffa Jon ännu en gång och dessutom under de omständigheterna som det nu blev i Sverige. 
Jag fick vara med och intervjua honom för tidningen DIU och det var väldigt givande att få prata med honom "live" eftersom det jag tänker kring det flippade klassrummet föll helt rätt på plats. Det blev på något sätt en pågående dialog under de här två dagarna. Man diskuterar något, tänker en stund och får sen möjlighet att återkomma och diskutera fler tankar som dykt upp i huvudet utifrån föregående samtal. Ibland långa samtal och ibland korta repliker. Även om vi inte har träffats innan så kändes det verkligen som om våra tankar kring det flippade klassrummet och IKT i undervisningen var något vi delade samma syn på. Det är en trygghet som jag kan bära med mig i diskussioner när tolkningen av det flippade klassrummet kommer upp på bordet. 

När jag hade kommit över äventyret med Jon i Sverige så knallade lärarlivet vidare. Tills jag blev kontaktad av Jon via ett DM lite senare på Twitter.
En fråga.
Skulle jag möjligtvis vara intresserad av att berätta om det svenska flippandet i allmänhet, och Facebookgruppen som jag startat i synnerhet, i Jons podcast The Flip Side?
På den frågan kan man bara svara ja. Innan man ångrar sig och tänker - jisses - vad har jag nu lovat?!
Men ett program blev det. Dagen då Jon skulle ringa upp mig blev jag naturligtvis försenad från jobbet. Jag nådde hem genom alla bilköer, kastade mig in genom dörren och tog ingen diskussion med mina barn ifall det skulle passa med halvstekta köttbullar eller inte. Snabbt skulle det gå. Beordrade radiotystnad någon halvtimme framåt och barrikaderade mig i sovrummet med telefonen.

Jag tror inte att du kommer få höra de tio minuter som Jon kämpade med att försöka uttala mitt namn rätt. Av alla människor han skulle intervjua så valde han att få tag i någon med både ett å och ä i namnet. Envist ville han också uttala mitt förnamn på svenska. Om inte annat fick hans ihärdighet med mitt namn ner mig lite på jorden.
Efter det pratade vi på. Han med en klar och tydlig röst utan tvekan och jag som en stammande, mumlande stackars svensk som var nervös ut i tånaglarna. Och då tänkte jag inte ens på att den här podcasten har många tiotusentalet lyssnare över hela världen. 

Jag antar att de klipper ihop mitt stapplande till något meningsfullt. Jag hoppas åtminstone det. Jag klarar nog inte av att lyssna på det på ett tag. Det får jag ta när jag vant mig vid tanken på att programmet är publicerat.
Jag tror att jag vet vad jag sa. Jon hörde vad jag sa. Men du som inte var med den kvällen här hemma hos mig och vet vad jag sa...

Dags för ett nytt avsnitt av The Flip Side med Jonathan Bergmann. Och mig.




2 november 2013

Flippklipp för alla - alla för flippklipp

Ända sedan Jag började arbeta med det flippade klassrummet, för ungefär två år sedan, har jag tänkt mig ett ställe på nätet där man kunde samla alla de flippar som lärare över hela Sverige gör. Ja varför inte som lärare i hela Norden gör!
Det startade som en gryende idé som så småningom med Ylva Pettersson och Sophie Österbergs hjälp kunde kopplas ihop med Wikimedia och bli sidan Flippklipp.

Jag förstod redan från början när jag bollade med idéen att många höll med om att en sån sida vore en bra idé. Med tiden har vi blivit allt fler flippare och har på senare tiden har jag förstått att många, många fler vill ha den här sortens sida. Det finns flera som vill starta en sån sida. Ibland kanske bara för den egna kommunen, endast för ett enda ämne eller för en viss årskurs.
Jag älskar när folk kommer med idéer och inspiration. När idéerna tas från ord till handling så kan det bli crescendon av positiva effekter. Därför kommer det jag kommer att skriva nu bli helt bakvänt. Jag hoppas ändå att du kan förstå min tanke.

Det är bra att vi samlar allt på en sida, men inte på 53 sidor.

Det är inte det att jag vill få allt ljus på mig. Jag har redan en hel del ljus och det är inte det som är baktanken. Det jag istället vill sträva efter är att det inte blir utspritt. Om vi skulle få ett otal antal sidor med flippar så skulle det inte ge samma kraft som om vi kunde enas om en sida.

Jag vet att det kan kännas svårt att ladda upp på Flippklipp.
Jag vet att man kanske inte gärna laddar upp en film ännu en gång om den redan ligger på Youtube.
Jag vet att du kanske bara är intresserad av en sorts filmer ändå. Det må vara historia på gymnasiet eller engelska för årskurs 2 på lågstadiet, men ditt behov kanske oavsett är begränsat.

Men tänk dig en sån oerhörd resurs det skulle kunna vara både för oss lärare och för våra elever om vi kunde samlas på en enda plats. Jag tror att den platsen är på en sida som WIkimedia kan hjälpa till med.
Tanken är att vi ska lösa problemen som finns med Flippklipp just nu. Vi behöver göra sidan enklare och renare. Det ska bli enklare att hitta och att ladda upp film. Jag önskar dessutom att vi kunde lägga in mer än bara filmflippar på sidan. Kanske är det mer som behöver struktureras upp.

Det jag hoppas är att du kan stå ut med att det inte precis fungerar exakt som du kanske vill just nu med sidan. Det kanske inte går att använda sidan för paddor eftersom Wikimedias tanke om fri media till alla stöter på patrull när sidan ska giftas ihop med Apple (och Microsoft för den delen).  Men om vi hjälps åt allihop så kan vi tillsammans skapa ett gratis utrymme att fylla med allt det vi vill för att Sverige, ja Norden ska kunna få en ordentlig prick på flippkartan.

Minns att det är ett utvecklingsprojekt som vi gör tillsammans. Styrkan i att vara flera och att få ihop en stor sida skulle göra att det flippade skulle kunna få ett ännu starkare fäste, bli än mer befäst i den beprövade verkligheten och hjälpa forskare att skapa ännu mer vetenskaplig grund. Därutöver kan vi tillsammans bli en stark kraft i konkurrensen med de som vill tjäna sig en rejäl hacka på det faktum att allt fler vill flippa sitt klassrum. De som kan det här bäst är vi lärare. Du och jag.
Jag hoppas att du är med mig i tankarna om det här. Ifall du har några idéer eller frågor så tveka inte att dela de funderingarna med mig.

Det här är dessutom en utmärkt uppgift för det Digitala Skollyftet.
Vill du vara med och skapa något enormt så häng på!



Läser om Nobelpristagare river katedern samt ”Starta University of Sweden – ett svenskt nätuniversitet” i DN och kopplar självklart ihop tankarna med Flippklipp, #Digiskol och liknande initiativ.
Läs mer om Flippklipp på Omvärldsbloggen.