28 februari 2013

Gammal som en floppy

Jag brukar i allmÀnhet inte ha svÄrt för att sÀga vad jag tycker. Ett undantag Àr vÀl att jag mycket sÀllan lÀgger mig i samtal som jag hör pÄ stan. Det Àr sÀkert inte sÀrskilt ovanligt för andra att inte göra det heller. Men med det sagt sÄ innebÀr det inte att man inte hör vad andra pratar om titt som tÀtt. För det mesta flimrar det förbi ganska obemÀrkt eftersom folks privata konversationer oftast inte innehÄller nÄgot som alls intresserar mig sÄ mycket. Dessutom har min mamma lÀrt mig att det Àr fult att tjuvlyssna pÄ folk.
SÄ kalla det för ett misslyckande i en annars vÀl genomförd uppfostran, för idag bröt jag mot alla regler och allmÀn hyfs och la mig i ett samtal som jag egentligen inte alls hade med att göra.

Inne i en affĂ€r, lĂ„t oss kalla det för Åhlens med tanke pĂ„ att det var just i den affĂ€ren, gĂ„r tvĂ„ personer och pratar . En kille och en tjej i ung 20-Ă„rsĂ„lder. De pratar om datorer och det Ă€r vĂ€l dĂ€rför som mina öron lystrar till lite extra.

Kille: "Man sparar ju pÄ ett annat sÀtt idag!"
Tjej: "Hur menar du?"
Kille: "Ja i en dropbox eller sÄ. Digitalt."
Tjej: "Jaha - och..?"
Kille: "Förr sparade man med USB."
Tjej: "Var det disketter innan det?"
Kille: "Ja precis."
Tjej: "VĂ€nta... Hette det inte floppys?"
Kille: "Disketter var det, inte floppys!"

Och det Àr hÀr som reflexfunktionen i mig tar över nÀr jag snabbt som en grodtunga hÀver ur mig:

"Floppys och disketter var lite samma sak. Först fanns det mjuka floppys och sen blev det hÄrda disketter. Inuti lÄg samma mjuka skiva."

Det uppstĂ„r en viss tystnad nĂ€r paret tittar pĂ„ mig och jag riktigt ser hur deras hjĂ€rnorna arbetar. Är mĂ€nniskan inte klok? Man pratar inte med frĂ€mlingar pĂ„ det dĂ€r sĂ€ttet. Man spottar inte ur sig saker och lĂ€gger sig i folks samtal och sĂ€rskilt inte utan förvarning och kanske speciellt inte för att hĂ€va ur sig sĂ„na konstigheter.
Efter en stund kommer luften tillbaka till den lilla plÀtt som vi stÄr pÄ och killen frÄgar:

"Hur vet du det?"

Jag vet att jag redan har brutit mot det socialt normala. Min tanke Àr dÀrför att istÀllet för att krÄngla mig in i en Ànnu mer utförlig förklaring sÄ övertygar jag mig snabbt om att de sÀkert vet hur man googlar. Nu gÀller det att ta sig ur den mÀrkligt uppkomna situationen sÄ smidigt som möjligt. Jag svarar dÀrför:

"För att jag levde pÄ den tiden!"

Jag fyrar av mitt bÀsta blÀndande tandprotesleende, tar min rullator och styltar dÀrifrÄn i min rockklÀnning. Jag tÀnker att jag Àr nog kanske lite gammal ÀndÄ. Fördelen Àr vÀl att jag har lÀrt mig en del efter att ha undervisat barn med hjÀlp av datorer i snart 20 Är. ABC 80-datorerna frÄn kÀllaren pÄ gymnasiet vÀnder sig sÀkert i sin grav, men alla mina erfarenheter har jag i alla fall skrivit ner i WordPerfect 1.0 och sparat pÄ 2184,531 floppysar.



23 februari 2013

LÀgg tid pÄ ökad interakton

I dagens klassrum möter vi elever med mÄnga olika bakgrunder och kompetenser.
VÄrt gemensamma mÄl som lÀrare Àr en kombination av en önskan och en skyldighet att ge vÄra elever de kunskaper och förmÄgor som de behöver för att ge dom de bÀsta förutsÀttningarna för framtiden. Eleverna ska bli Àgare av sin kunskapsinlÀrning, kÀnna sig motiverade och kunna se samt göra kopplingar mellan den abstrakta bilden i klassrummet med den verkliga vÀrlden. Eleverna mÄste behÀrska kritiskt tÀnkande, problemlösningsförmÄga, lagarbete, kollaborativt lÀrande och kommunikation pÄ en mÀngd olika sÀtt.
För att klara av den utmaningen strÀvar vi efter att hantera klassrumstiden effektivt.

Jag tror pÄ att undervisningen behöver vara en blandning mellan aktiv klassrumstid och den kunskapsinlÀrning som sker pÄ all övrig tid för eleverna. Genom att anvÀnda digitala verktyg finns det möjligheter att effektivare knyta ihop interaktioner som sker i och utanför klassrummet. Ingen teknik kan ta bort vÀrdet och fördelarna med verklighetens nÀrvaro mÀnniskor emellan, men det finns aspekter av lÀrande dÀr tekniken har klara fördelar för att knyta ihop lÀrandet i tid och rum. Jag kan se hur digitala verktyg ökar elevernas engagemang och möjligheter att se det egna lÀrandet. Att fortsÀtta att anvÀnda och utveckla kommunikationsteknik för att hitta flera nivÄer i elevernas aktiva lÀrande Àr viktigt.

InlÀrningen behöver Àgas av eleverna sjÀlva. Det kan lÀttare uppnÄs ifall undervisnings fokus flyttas frÄn lÀraren till eleverna. Det betyder inte att lÀraren Àr oviktig, snarare tvÀrs om. För att göra en grov generalisering: Gör man ett bra jobb som lÀrare sÄ mÀrks det inte att man Àr dÀr, gör man ett dÄligt jobb mÀrks det alltför vÀl.
Om lÀraren vÄgar lÄta eleverna ta plats genom diskussioner och aktiv elevmedverkan ger det stor inverkan pÄ elevernas kunskapsinlÀrning. Att lyssna till lÀraren Àr en sak och kunskap kan memoreras. Att behöva ta stÀllning och aktivt deltaga i lektionen ger ett mervÀrde i form av förstÄelse och djupare kunskap.
LÀraren och eleverna behöver arbeta tillsammans och inte fungera som parallella enskilda aktörer som rÄkar befinna sig i samma rum.
Mycket av en kunskapsbÀrande dialog kan ske utanför klassrummet, tack vare digitala verktyg. Interaktion Àr inte bara möjlig genom fysisk nÀrvaro utan gÄr i högsta grad att föra digitalt. En pÄgÄende dialog mellan elev - elev eller elev - lÀrare stÀrker inlÀrningen Àven under klassrumstiden. Den tid vi vÀljer att lÀgga ner pÄ interaktion med eleverna utanför klassrummet ger ett ökat engagemang i detsamma.

Eleverna kan delta i diskussioner i det traditionella klassrummet, men ÀndÄ fortfarande mestadels vara passiva. Att göra eleverna mer aktiva i klassrummet Àr en utmaning. Ofta fokuserar vi dock pÄ undervisning snarare Àn lÀrande. Med förkunskaper inför lektionen och med en aktivt pÄgÄende dialog i och utanför klassrummet tror jag att vi kan komma lÀngre för ett ökat elevengagemang och för att göra eleverna till Àgare av sin egen kunskap. För mig sker det genom att flippa klassrummet. Det flippade klassrummet fokuserar mer pÄ att lÀra Àn att undervisa och jag Àr övertygad om att interaktioner Àven utanför klassrumstid ger stora vinster för elevernas kunskapsutveckling. Aktivt lÀrande ger en bÀttre resultat Àn passivt. Undervisning bör utformas för att öka, och inte minska interaktionen mellan elever och lÀrare. Oberoende av tid och rum.




18 februari 2013

Vad kommer först?

LÀroplanen betonar anvÀndandet av IKT i undervisningen.
Det verkar dock ofta vara sÄ att den mesta tid som tilldelats lÀrarna att lÀra sig om IKT har lagts pÄ att lÀra sig anvÀnda tekniken snarare Àn pedagogiken ur ett lÀroplansperspektiv. Det förstÀrks dessutom av det stÀndiga behovet att uppgradera fÀrdigheter som tillkommer med nya digitala verktyg. Vissa lÀrare gör lÀtt den mentala flippen och tar steget frÄn IKT-pedagogisk diskussion till att kunna integrera det i klassrummet. Andra gör det inte, vilket har resulterat i en relativt lÄngsam integrering av den IKT-pedagogik i mÄnga skolor.

Problemet med att lĂ€ra sig anvĂ€nda tekniken förvĂ€rras av den begrĂ€nsade tillgĂ„ngen mĂ„nga lĂ€rare har av IKT för sitt eget och elevernas lĂ€rande. Även om lĂ€rarna vill anvĂ€nda sig av potentialen i ny teknik, sĂ„ kan den ibland inte förverkligas pĂ„ grund av bristande tillgĂ„ng av densamma.
Till viss del Ă€r det omöjligt att undervisa med hjĂ€lp av IKT utan att behĂ€rska grundlĂ€ggande tekniska fĂ€rdigheter, vilket kanske Ă€r ett onödigt konstaterande eftersom det kan tyckas vara sjĂ€lvklart. Men att göra skillnad  mellan hur vi anvĂ€nder tekniken och varför vi gör det Ă€r en viktig frĂ„ga.
NödvÀndigheten att lÀra sig de tekniska fÀrdigheterna kan lÀtt skymma undan viktigare (och pÄ lÀngre sikt mer relevanta) diskussioner om hur verktygen kan anvÀndas för att förbÀttra lÀrandet.

För att komma vidare skulle vi egentligen behöva gÄ via tvÄ vÀgar.
Det ena Àr att arbeta med att ge lÀrarna stöd för att bearbeta tankar kring nya arbetssÀtt och deras konsekvenser för undervisningen. Genom att problematisera lÀrares förestÀllningar om IKT och pröva nya idéer i ett fiktivt scenario kan vi trÀna oss i att tÀnka nytt. Nya perspektiv i ett diksussionsforum gör det lÀttare att senare utmana rÄdande normer och gamla strukturer .
Det andra Àr ett fokus pÄ att tillsammans försöka analysera effekterna av IKT för undervisningen och elevernas lÀrande. Vilka förvÀntningar har vi pÄ oss sjÀlva, pÄ eleverna och oss sjÀlva som lÀrare? Vilka skillnader kan undervisning med hjÀlp av IKT göra i positiva och negativa termer?
Genom att gemensamt diskutera ett kollektivt ansvar för elevernas lÀrande med hjÀlp av IKT kan vi förskjuta fokus frÄn det individuella utmaningarna till ett kollektiv medvetenhet kring IKT-pedagogik. Fokus och pressen pÄ den enskilde lÀraren skulle pÄ det sÀttet kunna minskas.

Med andra ord Àr det viktigt att se lÀrarens eget lÀrande i förhÄllande till sitt eget klassrum och ge alla lÀrare möjlighet att behÄlla ett kritisk men utvecklande tankesÀtt för att fÄ en bestÄende inverkan pÄ skolutvecklingen med hjÀlp av IKT.
Det kan verka logiskt att lÀrare först introduceras till det tekniska kunnandet och först dÀrefter hur de ska integrera det i sin undervisning. Genom att istÀllet diskutera ovanstÄende problematiseringar kan lÀrare bÀttre förstÄ de digitala teknikens möjligheter och pÄ sÄ sÀtt ocksÄ ge det större möjligheter att aktivt introduceras och lyckas Àven i klassrummet.
Det innebĂ€r Ă„ andra sidan att lĂ€rare behöver lĂ€ra sig om det rent tekniska handhavandet separerat  frĂ„n diskussionen om att se och diskutera behovet av IKT-pedagogik i undervisningen. FrĂ„gan Ă€r hur mycket av utbildningen för det rent tekniska som bör ligga pĂ„ skolan, som Ă€ndĂ„ i grunden har ett pedagogiskt uppdrag, och hur mycket av ansvaret som bör ligga pĂ„ den individuella lĂ€raren sjĂ€lv.

Det Àr en evig frÄga. Hönan eller Àgget. Vad kommer först: teknik eller pedagogik? Jag vet vad jag tror pÄ och det Àr att ta itu med IKT-pedagogik som en del av skolutveckling i första hand.


16 februari 2013

Det bor inga orangutanger i Afrika

En enda bokstav ger inte hela berÀttelsen i en bok. Inte heller berÀttar ett bokstavsbetyg eller resultaten pÄ de nationella proven allt om en elev. Det hade varit positivare om den senaste tidens fokus pÄ skolans kvalitet hade bidragit till bÀttre utbildningsmöjligheter för alla elever istÀllet för att fastna i order om ett evigt testande och summativt stÀmplande. Och Àven om vi ger eleverna aldrig sÄ mÄnga prov, sÄ sÀger statistiken inte allt om vÄra elever och den svenska skolan.
KunskapsinlÀrningen Àr viktig, men det finns sÄ mycket mer som ger oss bra skolor och elever som Àr redo inför ett liv utanför skolan. Vad gör dÄ en bra skola som ger eleverna de bÀsta förutsÀttningarna inför framtiden?
HÀr Àr nÄgra tankar jag har:

Eleverna vill vara dÀr
Bra skolor har ett varmt klimat. Eleverna kÀnner sig vÀlkomna och vet att pedagogerna bryr sig om dem. Om det stÀlls höga förvÀntningar pÄ eleverna, kommer de att klara av eftersom de har en bra social kontext att luta sig emot.

Höga förvÀntningarna pÄ skolledare, lÀrare och elever
Endast det individuellt bÀsta Àr gott nog. Höga förvÀntningar Àr en grundinstÀllning. Passionen för det Àr en drivkraft varje dag. En bra skola har en engagerad personal som arbetar tillsammans och de driver sig sjÀlva och sina elever till att vilja vara sÄ bra som det bara gÄr. Misslyckande Àr en lÀrdom och en vÀg mot toppen för lÀrare eller elever.

Engagerade lÀrare
En lÀrare bör stÀndigt arbeta pÄ att förbÀttra sin förmÄga att undervisa. Hen tar del av forskning och diskuterar skolutveckling, tar till sig nya idéer och vÄgar pröva nytt. En engagerad lÀrare vet att hen aldrig blir fÀrdigutbildad och ser möjligheterna att omvÀrdera och förbÀttra sin undervisning som en utmaning.

Det finns en mÀngd olika undervisningsmetoder
Inga klasser eller elever Àr identiska. En bra skola har lÀrare som förstÄr det och strÀvar inte efter att arbeta pÄ exakt samma sÀtt som andra lÀrare, med olika klasser eller elever. DÀremot sÄ delar de med sig och lÀr av varandra. De ser ocksÄ eleverna som bidragare till ny kunskap och kunskapsinlÀrning för bÄde andra elever och lÀrare.

Individualiserad undervisning
Det hÀr kan tyckas sjÀlvklart, men kan vara lÀttare att tÀnka Àn att faktiskt anvÀnda aktivt. Elevernas förmÄga och behov Àr olika. För att kunna ge alla elever bÀsta möjliga inlÀrningsmöjligheter mÄste skolans personal inte bara förstÄ utan ocksÄ arbeta efter det tankesÀttet. Undervisning och samverkan med elever mÄste Äterspegla behoven hos var och en, med förstÄelse för alla som individer.

Ledarskap
En skolledare ska ha respekt för elever, förÀldrar och personal med en inbyggd vision av höga förvÀntningar och förmÄga att hjÀlpa andra att lyckas. Skolledaren mÄste kunna förstÄ mÀnniskor och klara av att motivera dem att skapa en positiv attityd i hela skolan. En bra skola kÀnner tillit till en Àrlig och omtÀnksam ledare och en positiv verksamhet kan byggas upp kring en sÄn person.


Jag har aldrig varit förtjust i vare sig nationella prov eller betyg. Jag Àr tillrÀckligt gammal för att ha fÄtt mina första betyg i 3:an. Jag var en exemplarisk skolflicka. Skolan passade mig perfekt och som belöning fick jag tre stycken 5:or och tvÄ 4:or. Jag tror inte att det i sig har gjort mig till en bÀttre eller mer framgÄngsrik mÀnniska. Det behövs mÄnga faktorer för att ett barn ska bli en ansvarstagande och produktiv vuxen. PÄ inget sÀtt kan nationella prov och betyg mÀta hela skalan av framgÄng eller misslyckande. Inte under skoltiden och inte efter. Det faktum att sÄ mÄnga politiker och andra mÀnniskor tror att ett antal prov varje vÄr kan avgöra skolans och lÀrarnas kvalitet eller elevernas lÀrande visar en stor brist pÄ förstÄelse för vad som gör en bra skola. Och framgÄngsfaktorerna Àr mÄnga fler Àn vad jag rÀknade upp hÀr ovanför.
Att anvÀnda skolan som nÄgon sorts fabrik Àr ett gammalt synsÀtt och förbereder mer mÀnniskor för ett liv med enformiga arbeten dÀr man ska göra exakt sÄ som överheten sÀger, Àn att ge sjÀlvstÀndigt tÀnkande individer. Tack för det, men det Àr dags att gÄ vidare nu.


Och det dÀr med orangutangerna? Det var bara ett Àmne som vi diskuterade vid middagsbordet idag. Det har lika lite med det hÀr blogginlÀgget att göra som fler nationella prov och tidigare betyg har med ökad kunskapsinlÀrning i skolan att göra.



Ledare ur DN  2013-02-17 Skolan: Betyg rymmer fakta som missas vid samtal

14 februari 2013

En mall för alla

NÀr jag hör "En skola för alla" sÄ Àr min snabba spontana kÀnsla att det Àr en skola som vill att alla elever ska lyckas. Jag kÀnner att "En skola för alla" Àr en skola dÀr inga barn lÀmnas utanför och dÀr alla fÄr just de möjligheter som de behöver för att lyckas nÄ den högsta pinnen pÄ just sin egen stege efter sina egna förutsÀttningarna.
Men folk som skriver slogans vet vad de gör. Jag vet att det Àr just det hÀr som "En skola för alla" vill att vi ska uppfatta, men det Àr inte vad det innebÀr. "En skola för alla" i politisk tappning Àr en vacker konstruktion som ger oss en illusion av att alla kommer att fÄ likvÀrdiga möjligheter att lyckas. Men illusioner Àr inte verkliga.

Idag skriver moderaterna Tomas Tobé (ordförande i utbildningsutskottet) och Anders Borg (finansminister) i debattartikel i DN att moderaterna vill införa Ànnu tidigare betyg och fler nationella prov. Det ska mÀtas, testas och slutgiltigt bedömas. Elever ska stÀmplas med betyg och vi ska inbilla oss att det ger eleverna motivation att lÀra sig mer, djupare och bÀttre. Nej, mina herrar! Det enda sÄdana ÄtgÀrder gör Àr att ta mer tid frÄn den riktiga kunskapsinlÀrningen för eleverna och lÀgga mer tid pÄ administrativt arbete för lÀrarna.

Det finns elever som triggas av betyg. Som kÀmpar bÀttre i skolan för att de ska nÄ högre nivÄer pÄ den stegen. Det finns t.o.m. elever som fÄr bestÄende kunskaper med sÄdan bedömning. Men jag undrar om Tobé och Borg har sett eller tÀnkt pÄ alla de elever som inte ser betyg och prov som positiva förstÀrkare av kunskapsinlÀrningen. De elever som fÄr dÄligt sjÀlvförtroende av sina betyg och som hela tiden kÀnner sig otillrÀckliga. Har moderaterna tÀnkt pÄ de elever som fÄr Ängest inför minsta förhör men som annars kan prestera högt, de elever som nyanlÀnda kommer till Sverige och avkrÀvs samma kunskapsbedömning, arbetssÀtt och lÀrstil som sina kamrater? De som gÄtt i svensk skola i flera Är. Har de blÄa tÀnkt pÄ de elever som inte har samma förutsÀttningar att arbeta pÄ samma sÀtt som andra p.g.a. dyslexi, ADHD eller andra individuella personligheter? De som kan lyckas, men som skulle ha bÀttre möjligheter att göra det ocksÄ ifall de inte i den svenska skolan mÄste följa en orubblig mall som alla ska mÀtas upp efter.

Nej det Ă€r inte "En skola för alla" som moderaterna pratar om! Det Ă€r "En mall för alla"! Genom fler prov och tidigare betyg sĂ€tter man upp en modell för hur alla elever ska passa in oavsett förutsĂ€ttningar. Och passar du inte in i mallen har du misslyckats, Ă€ven om du kan nĂ„ upp till motsvarande kunskaper pĂ„ andra sĂ€tt. Men just det hĂ€r ska vi lĂ€ra oss och pĂ„ exakt det hĂ€r sĂ€ttet. Basta! Prov och betyg blir mer normgivande för vad vi lĂ€r ut i skolan Ă€n nĂ„got annat. Varför inte gĂ„ hela vĂ€gen och lĂ„ta nationella prov ersĂ€tta undervisningen rakt av?! Varför gĂ„r ni en omvĂ€g och lĂ„ter oss lĂ€rare ens fundera pĂ„ att individualisera undervisningen nĂ€r det Ă€ndĂ„ ska mĂ€tas av och testas efter samma mall?!

Barn Àr individer. Barn behöver fÄ möjligheter att utvecklas pÄ sina egna villkor och efter egna förutsÀttningar. LÀrare och inte politiker Àr bÀst pÄ att se vad varje elev behöver för sin kunskapsinlÀrning. LÀrare behöver arbeta mer med hur vi med hjÀlp av formativ bedömning kan fÄ eleverna att ta in nya kunskaper och att kÀnna sig stolta över sin egen kunskapsinlÀrning, istÀllet för att trycka ner eleverna i skorna med hjÀlp av ett prov om dagen och summativa betyg.

Tomas och Anders - Er lösning pÄ problemet innefattar felaktiga slutsatser som bygger pÄ en alldeles för vag verklighetsuppfattning. GodkÀnt betyg kan dÀrför inte komma ifrÄga.



LÀs lÀrares och rektorers svar pÄ Tobé och Borgs debattartikel:
Moderaterna kommer med 50 Är gamla förslag
Politikerna mÄste visa respekt för forskningen



10 februari 2013

Att navigera i skolan


Jag tillbringade en hel del tid i Londons tunnelbana för lite mer Àn en vecka sen. Jag blir ofta filosofisk vid tillfÀllen dÄ uppdraget Àr ganska enahanda. I det hÀr fallet att ta sig frÄn punkt A till punkt B. Eller för all del frÄn Bond Street till Waterloo Station om man sÄ vill och för att ta ett konkret exempel. I vilket fall sÄ fick jag en intressant jÀmförelse med hur svenska skolan fungerar under mitt filosofiska samtal med mig sjÀlv dÀr under jorden..

Vi kan se pĂ„ den svenska skolan ungefĂ€r som pĂ„ Londons tunnelbanesystem. Alla har sitt eget resmĂ„l, sin egen vĂ€g att nĂ„ mĂ„let. Ibland hĂ€r vi samma vĂ€g, ibland samma mĂ„l, ibland möts vi pĂ„ vĂ€gen. Hur interagerar vi utan att krocka och utan att störa varandras vĂ€g utan snarare hjĂ€lpa varandra att tryggt och sĂ€kert ta oss dit vi vill? LĂ€raren har en linje, förĂ€ldrar en, skolledare en, huvudmannen har en. MĂ„ste vi ha samma mĂ„l? Kan vi mötas ibland vid gemensamma punkter och se nyttan av ett system av linjer som tillsammans bildar ett effektivt nĂ€t för gemensam kommunikation inom stadens grĂ€nser men med flera möjligheter att se vĂ€rlden utanför vid tillfĂ€lle. 

Tunnelbanelinjer i olika fĂ€rger strĂ€cker ut sig och en del linjer Ă€r trĂ„dar som gĂ„r utanför staden, eller som knyter an till andra linjer/nĂ€tverk som leder utanför stadens grĂ€nser. En del vĂ€ljer att hĂ„lla sig efter samma resrutt varje gĂ„ng och kĂ€nner sig trygga i att inte utsĂ€tta sig för möjligheten att hamna nĂ„gonstans dĂ€r man inte kĂ€nner sig hemma. Andra gillar att ta olika vĂ€gar och upptĂ€cka nya stationer. Vissa stationer Ă€r under reparation, men öppnas igen efter ett tag, ibland fungerar inte hissen och gĂ„ngarna nĂ€r man ska byta tunnelbanelinjer kan slingra sig sĂ„ att man börjar tvivla pĂ„ att man Ă€r pĂ„ rĂ€tt vĂ€g. Vissa linjer stĂ€ngs tillfĂ€lligt av för kortare eller lĂ€ngre tid och det innebĂ€r att planerade resvĂ€gar utgĂ„r och man finner att man plötsligt mĂ„ste planera om, tĂ€nka nytt och ta en annan vĂ€g. Linjer förnyas, förbĂ€ttras. Andra förblir desamma. - fungerande men inte sĂ€rskilt alla gĂ„nger. 

SjĂ€lv planerade jag alltid min resa. Jag förberedde mig genom att titta pĂ„ tunnelbanekartan i förvĂ€g och planera min resvĂ€g. Ibland hĂ€nde det att jag pĂ„ vĂ€g mot mĂ„let fick en ny idĂ© om vart jag skulle ta vĂ€gen och dĂ„ fick jag tĂ€nka om. Men med bra navigeringshjĂ€lp av skyltar och stĂ€ndig information genom högtalarna gick det för det mesta bra. 

Jag fungerar likadant nĂ€r jag ska ge mig ut i skolvĂ€rlden. Jag planerar upp det jag kan med stöd av Lgr11 (som Ă€r min tunnelbanekarta) , men jag Ă€r beredd pĂ„ att jag ibland behöver planera om och hitta nya vĂ€gar för att underlĂ€tta min och elevernas resa. Jag Ă„tervĂ€nder stĂ€ndigt till Lgr11 och försöker navigera mig fram och guida eleverna genom ett system som kan vara enkelt att följa ibland och andra gĂ„nger totalt förvirrande. Vi möts pĂ„ vĂ€gen vid olika stationer och jag försöker guida mina elever genom att ha ett vĂ€l fungerande system av skyltar och ett bra högtalarsystem oavsett hur förvirrande gĂ„ngarna blir med politiska beslut och administrativt arbete som effektiva omdirrigerare

Det viktiga Ă€r att oavsett resmĂ„l och Ă€ven om vi har olika resvĂ€gar och olika startpunkter eller ankomsttider, sĂ„ har vi alla möjligheter att komma fram. Min uppgift som lĂ€rare Ă€r att ingen av mina elever förvirrar sig bort alltför lĂ„ngt eller tappas bort helt och hĂ„llet nĂ„gonstans pĂ„ vĂ€gen. Att ha den uppgiften Ă€r ansvarsfullt och ger stora belöningar i form av elever som en dag sjĂ€lva navigerar i systemet efter hur de sjĂ€lva bĂ€st kan ta sig fram efter sina förutsĂ€ttningar. För att sammanfatta sĂ„ vill jag helt enkelt ge mina elever varsitt Oyster Card som Ă€r tillrĂ€ckligt laddat med kapital för att de sen ska kunna ta sig fram i livet sjĂ€lva.


9 februari 2013

Flippade citat frÄn mig sjÀlv


Jag skriver en hel del pÄ den hÀr bloggen, men jag skriver ocksÄ en del i facebookgruppen Flippa klassrummet. PÄ senaste tiden har jag skrivit en del dÀr som inte bara Àr kommentarer utan ocksÄ mycket reflekterar hur jag tÀnker kring det flippade klassrummet. Jag skulle visserligen kunna skriva ett blogginlÀgg om de tankarna helt utifrÄn ett tomt ark, men jag tÀnker att eftersom tankarna redan Àr skrivna sÄ kopierar jag helt enkelt texterna och citerar mig sjÀlv. Citaten kan möjligtvis kÀnnas lite lösryckta, men sÄ fÄr det bli den hÀr gÄngen. Om du kÀnner att du inte fÄr ett sammanhang i mina citat sÄ kan du antingen lÀsa mer i gruppen pÄ Facebook eller helt enkelt frÄga mig hÀr.
SÄ hÀr kommer lite kloka citat frÄn mig sjÀlv:

InnehÄllet blir mer "at the point". Man upptÀcker helt plötsligt hur mycket man anvÀnder tiden vid genomgÄngar i klassrummet till konstiga saker som att "humma" eller vika av in pÄ andra spÄr.

Att flippa klassrummet Àr inte samma sak som att ge lÀxa. NÀr du flippar klassrummet ger du eleverna möjlighet till att med hjÀlp av digitala verktyg förbereda sig inför lektionen. Du fÄr dÄ tid till djupare diskussioner dÀr fler elever hÀr möjlighet att följa med och delta. Det Àr inte en inbyggd nödvÀndighet i det flippade klassrummet att eleven tar del av flippen hemma.
En flipp Ă€r inte heller nödvĂ€ndigt vis en film. 
Att flippa klassrummet Àr en tankemodell och inte en absolut metod.

I början var jag nog inte sĂ„ medveten om vad jag gjorde utan det var mer en konsekvens av att jag gillar att arbeta med digitala verktyg. Min mentala flipp tog ordentlig fart nĂ€r jag hittade Sams och Bergmann och den mentala flippen har för mig varit avgörande för att kunna fĂ„ en bra IKT-pedagogisk tanke bakom det jag gör. Mitt arbete med eleverna har utvecklats hela tiden och gör det fortfarande. Jag tror inte att det fliippade klassrummet Ă€r mitt mĂ„l utan det Ă€r en tanke(modell) pĂ„ vĂ€gen. 

Jag tror att den mentala flippen Àr nödvÀndig för att man ska kunna nÀrma sig att kunna arbeta med IKT-pedagogik pÄ ett bra sÀtt. För en del Àr det en enkel och snabb tankevurpa, kanske inte ens mÀrkbar. För andra Àr det oerhört svÄrt steg att ta. Jag ser visserligen det positiva för eleverna med att flippa klassrummet, men den stora fascinationen för mig Àr hur modellen har förutsÀttningar att göra digitala verktyg till naturliga inslag i undervisningen.

Jag Àr tveksam till att köpa in flipfilmer via företag! LÀraren Àr viktig. Att anpassa flipparna efter sina egna elever Àr viktigt.

Komplement Ă€r en sak. Att lĂ„na in en annan film eller att leta efter filmer kan jag tycka Ă€r ok. Det jag har svĂ„rt för Ă€r nĂ€r man köper in ett helt koncept med filmer (som pĂ„stĂ„s tĂ€cka in lĂ€roplanen) och sen anvĂ€nder dom en efter en för att bocka av olika moment i det Ă€mne man undervisar i. 
Det Ă€r sĂ€kert inte alla som hamnar dĂ€r, men jag ser en risk i att köpa in filmer och tro att det Ă€r en enkel lösning pĂ„ att anvĂ€nda digitala verktyg i undervisningen. LĂ€raren ÄR det viktigaste delen i undervisningen vare sig man arbetar digital eller inte. LĂ€rarens pedagogik kring flippen Ă€r viktig för att den ska ge ett mervĂ€rde.



Jag tror att det lÀtt Àr sÄ att man ser det som ett massivt arbete att göra sina egna filmer - och det Àr det - och dÀrför underlÀttar man sin arbetsbörda genom att lÄna andras filmer. Men vad jag vet sÄ gillar elever för det mesta att den egna lÀraren gör flippen. Om man nu tycker att det Àr svÄrt eller att det innebÀr för mycket jobb att göra filmer sÄ finns det ocksÄ andra sÀtt att flippa pÄ.

Men observera ocksĂ„ att jag ser en skillnad i att köpa in ett material som pĂ„stĂ„r sig tĂ€cka allt och att lĂ„na in filmer som man tycker fungerar bra med de syften man vill uppnĂ„. Och jag ser ocksĂ„ skillnad i att lĂ„na en del eller att lĂ„na allt. 

Absolut bĂ€st tror jag att det Ă€r att göra sina egna flippar. DĂ„ utgĂ„r du helt och hĂ„llet frĂ„n dina egna elevers behov och du kan bygga vidare pĂ„ hur lektionen landar i nĂ€sta flipp. Det kan man inte helt och hĂ„llet göra om man tar nĂ„gon annans filmer. 

SjÀlvklart gÄr det att lÄna andras filmer, men dÄ fÄr man vara mer uppmÀrksam pÄ vad syftet Àr med filmen, hur man tÀnker bygga upp lektionen, vart flippen ska leda och hur man bygger vidare pÄ den tillsammans med sina elever. Annars blir det lÀtt sÄ att man bara bockar av ÀmnesomrÄden istÀllet för att hitta den fördjupade kunskapen.


Den viktigaste delen av att flippa klassrummet Àr den mentala flippen.



Är du redo att ta hoppet för den mentala flippen? 



3 februari 2013

Att söka sin kunskap - BETT och Barnverket


Jag har precis kommit hem frÄn ett antal dagars vistelse i London i samband med BETT-mÀssan. Det har varit mÄnga intryck som har prÀglat veckan pÄ mÄnga olika sÀtt. Nu riskerar jag att sticka ut nÀsan, men om du inte hÄller med sÄ fÄr du pÄ ett eller annat sÀtt hantera det jag skriver, eller ocksÄ helt enkelt lÄta bli att lÀsa. Men egentligen behöver du inte oroa dig, för det slutar lyckligt.


PĂ„ vĂ€g frĂ„n hotellet, dĂ„ jag sista dagen gick mot Queensway tunnelbanestation, mötte jag tvĂ„ kollegor frĂ„n min kommun. Jag blev ganska förvĂ„nad över att trĂ€ffa dom, eftersom jag inte visste att de hade rest dit. Helt sĂ€ker Ă€r jag inte förstĂ„s, men jag anar att de betalt resan sjĂ€lva, eftersom jag tidigare hade fĂ„tt höra att min kommun inte tĂ€nkte skicka nĂ„gra pedagoger till BETT. DĂ€rför Ă€r jag förstĂ„s vĂ€ldigt tacksam för att Barnverket gav mig chansen att resa dit. En del kommuner har förstĂ„tt att Ă€ven "vanliga" pedagoger behöver fĂ„ inputs om digitalt lĂ€rande Ă€ven pĂ„ andra sĂ€tt Ă€n att slösitta sig igenom en eller annan studiedag. VĂ€ljer man ut nĂ„gra pedagoger som faktiskt finns ute i verkligheten, inte bara ibland utan faktiskt varje dag, sĂ„ Ă€r jag övertygad om att möjligheterna till att skapa en skola i samklang med vĂ„r digital vĂ€rld gĂ„r lĂ€ttare.
NÄja, tillbaka till kollegorna som jag trÀffade vid Hyde Park.
Mina tvÄ kollegor berÀttade om sina intryck och att de inte hade fÄtt ut nÄgot av BETT-mÀssan. De tyckte att det mest var "det gamla vanliga" med interaktiva skrivtavlor och olika program som pÄstods göra underverk för eleverna. MÀssan verkade för deras del vara en besvikelse. Just i det ögonblicket kunde jag inte göra sÄ mycket annat Àn att sjÀlv konstatera att jag var nöjd med mitt besök i London. Vi sa hej dÄ och jag gick vidare. Jag jÀktade vidare mot Heathrow och mitt plan hem. NÄgonstans inom mig började en fundering vÀxa sig allt starkare utan att jag egentligen riktigt mÀrkte det till en början.
NÀr jag senare satt pÄ planet hem hörde jag flygvÀrdinnan frÄga stolsgrannen om hon har varit pÄ BETT-mÀssan. Svaret var nej och flygvÀrdinnan kunde leverera det glada budskapet att stolsgrannen inte har missat nÄgot. Planet Àr nÀmligen fullt med lÀrare som sa att det inte har varit nÄgot bra alls pÄ den dÀr mÀssan. Naturligtvis kan man vÀlja att tvivla pÄ den fulla sanningshalten och den enkla tolkningen i det flygvÀrdinnan sa. Inte för att jag tror att hon ljög, men flygplanstjatter med flygvÀrdinnan leder vÀl sÀllan till nÄgot djupare samtal om man ska vara Àrlig.
UngefÀr samma uttalanden som de ovanstÄende har jag hört frÄn en del andra som jag trÀffade i London. Det har dÄ varit personer som har Äkt mer organiserat med nÄgot utbildningsföretag dÀr flera bra och intressanta talare hÀr förelÀst. De arrangerade förelÀsningarna var bra, har det sagts, men mÀssan... Nej det var bara "gammalt skrÀp" och gav ingenting.

Utan att kĂ€nna nĂ„gon av de lĂ€rare jag har tĂ€nkt pĂ„ hĂ€r ovan nĂ„got nĂ€rmre eller inte alls ibland, sĂ„ började jag under flygplansresan fĂ„ lite liv i den fundering som pĂ„börjats vid Hyde Park ungefĂ€r samtidigt som min resa mot Heathrow ocksĂ„ startade. Jag började fundera lite nĂ€rmre över vilka förvĂ€ntningar pĂ„ BETT som de hĂ€r pedagogerna kunde ha haft. Vad hade de velat uppleva och se? Vad hade de velat fĂ„ ut av en resa som de sjĂ€lva eller deras skolor har lagt ut tusentals kronor för? Hade de haft en inbyggd förestĂ€llning om att bara för att mĂ€ssan Ă€r vĂ€rldens största för IT och lĂ€rande sĂ„ skulle nya och revolutionerande digitala verktyg som de aldrig tidigare hade hört talas om presenteras dĂ€r och insikterna skulle stĂ„ som spön i backen? 

Till viss del kan jag hĂ„lla med. BETT-mĂ€ssan Ă€r full av nasare som vill ge dig fyllda kassar med broschyrer om allt som över huvudtaget skulle kunna kallas digitalt. Om man Ă„ker ut till mĂ€ssan bara för att plocka pĂ„ sig papper eller fĂ„ den dĂ€r aha-upplevelsen frĂ„n ovan, sĂ„ har man nog ocksĂ„ missat en ganska stor det av behĂ„llningen. Åker man ut till mĂ€ssan pĂ„ vinst och förlust en dag dĂ„ det finns en lucka i det organiserade programmet, sĂ„ kan jag förstĂ„ att mĂ€ssan inte blir den dĂ€r enorma kicken. 

Innan jag Äkte förberedde jag mig noga. Jag gick igenom programmet för mÀssan för att hitta det mest intressanta presentationerna. Jag ville inte bara vimla runt pÄ mÄfÄ och stanna till vid det jag rÄkade gÄ förbi. Trots allt fanns det ett program att titta igenom innan pÄ BETTs hemsida och dÀr var det packat med massor av förelÀsningar och presentationer. Det var till och med i vissa fall svÄrt att vÀlja vad som kunde vara mest intressant. Jag ville nÀmligen att mitt besök skulle resultera i mer Àn ett antal reklampennor. Jag gjorde alltsÄ upp mitt lilla program och fick förmÄnen att lyssna till mÄnga intressanta talare och förelÀsare. Efter att ha lyssnat pÄ runt ett 15-tal kortare och lÀngre framföranden sÄ kan jag faktiskt sÀga att endast ett var ett bottennapp för min del. De andra gav mig nya ingÄngsvinklar, insikter eller skapade reflektioner som jag inte kunnat lÄta bli att snurra vidare pÄ. Kanske var det jag lyssnade pÄ inte alla gÄnger stora nyheter för mig, men de gav nya infallsvinklar och perspektiv.
Mellan föredragen, medan jag vÀntade pÄ en eller annan förelÀsning skulle börja, sÄ gick jag omkring pÄ mÀssan och beskÄdade alla möjliga försÀljningsbÄs. Ibland sökte jag kontakt med olika utstÀllare. Inte för att jag ville köpa deras produkter, utan för att diskutera IKT, lÀrande och samverkan. Det var trots allt dÀrför jag var dÀr, inte för att se det jag redan visste fanns. Samtalen började sÀllan dÀr, men de landade dÀr eftersom att det var ett sÄdant perspektiv jag ville utforska. Alla jag pratade med var vanliga mÀnniskor som pÄ ett eller annat sÀtt hade en koppling till lÀrande. MÄnga olika perspektiv kom fram. Vi kom aldrig fram till nÄgra vÀrldsomvÀlvande lösningar hit eller dit, men det var vÀldigt intressant att fÄ ta del av andras tankegÄngar.

Kanske var det lÀttare för mig som reste ensam att ge mig sjÀlv ett förberett tÀnk inför BETT. Har man ingen reskamrat att flanera genom mÀsshallen med sÄ söker man kanske pÄ ett annat sÀtt inte upp de hÀr möjligheterna. Eller ocksÄ sÄ Àr det bara min person som fungerar sÄ. NÄgot riktigt svar pÄ hur vi kunde se pÄ BETT med sÄ olika ögon och fÄ ut sÄ olika intryck av det som helhet har jag inte. Min fundering kring det hÀr gÄr vidare. Jag tÀnker pÄ om det Àr sÄ att vi förvÀntas bli matade med information som ska skapa nya hjÀrnsynapser utan att vi ska behöva tÀnka sjÀlva? Men om vi blir matade - hur mycket tar vi dÄ egentligen in? Har vi inte sjÀlva ett ganska stort ansvar att söka upp kunskap, eller om vi ska kalla det inputs, som kan ge oss ett mervÀrde och föra oss framÄt? För nÀr allt kommer omkring sÄ vill i alla fall inte jag mata mina elever med kunskap. Jag vill att de ska vilja vara en del av kunskapssökandet och aktivt leta efter de möjligheter som finns för att de ska öka sina kunskapsdepÄer. Det sÀtt som jag vill att mina elever ska nÀrma sig kunskap, ska jag inte ocksÄ sjÀlv göra det pÄ liknande sÀtt?

Egentligen gĂ€ller det hĂ€r Ă€ven samverkan mellan skola och hem. MĂ„ste vi inte krĂ€va av oss sjĂ€lva att vi blir aktiva sökare av kunskap Ă€ven hĂ€r? Ibland verkar det som att vi sĂ€tter oss ner och vĂ€ntar att kunskapen - det nya och fantastiska - ska komma till oss. Att envist hĂ€vda att saker och ting Ă€r usla, eftersom man inte fĂ„tt serverat i knĂ€t nĂ„got som man inte vet vad det Ă€r, hjĂ€lper inte. Inte heller blir det bĂ€ttre av att skylla allt elĂ€nde pĂ„ nĂ„gon annan. Är det BETT-mĂ€ssans fel om du inte tyckte att de enorma aktiviteterna som fanns i hallarna gav dig nĂ„got alls? (Om du svarar ja sĂ„ antar jag att du inte Ă„ker ut till ExCel igen nĂ€sta Ă„r. Om du nu inte tror att det dĂ€r revolutionerande ska ges till dig frĂ„n ingenstans den gĂ„ngen istĂ€llet, eller nĂ€sta... ) 

Olika lĂ€rarkategorier eller pedagoggrupper sĂ€tter sig ibland över och före andra. Skolan skjuter över ansvaret för en dĂ„lig kommunikation mellan hem och skola pĂ„ förĂ€ldrar och förĂ€ldrar tycker att ansvaret ligger hos skolan. ÄndĂ„ vill vi samma sak. Vi vill att varje barn ska fĂ„ möjligheter att lyckas precis sĂ„ mycket som de sjĂ€lva vill och har förmĂ„ga till. 
Om vi vill fĂ„ en skola som gĂ„r framĂ„t sĂ„ behöver vi börja söka information sjĂ€lva för att hitta vad som kan bidra till de syften som vi alla vill uppnĂ„. Om vi vill ha en skola dĂ€r alla elever kan lyckas sĂ„ behöver vi varandra och mĂ„ste sluta att se pĂ„ varandra som motsatser. Vi mĂ„ste medvetet leta upp kunskaper för att hitta varandra, lĂ€ra av varandra och tillsammans finna de dĂ€r nya tankegĂ„ngarna sĂ„ att vi inte fastnar i de gamla. 


Barnverket har kommit en bra bit pĂ„ vĂ€g i att söka efter kunskap för samverkan och att skapa en gemensam plattform för hem och skola att mötas i. De Ă€r helt partipolitiskt obundna och du kan lĂ€sa mer om Barnverket hĂ€r och om du vill bli medlem sĂ„ kan du bli det hĂ€r. Twitterkontot finns hĂ€r. Medlemskapet kostar inget, men varje ny medlem stĂ€rker ett nĂ€tverk som arbetar helt och hĂ„llet för barnens bĂ€sta. Och jag tror att det Ă€r det vi alla vill göra.