De som kÀnner mig tillrÀckligt vet att jag Àr pedagogiskt förtjust i modellen det flippade klassrummet. DÀrför var ett givet inslag i min BETT-resa att Ànnu en gÄng lyssna pÄ Jonathan Bergmann och Aaron Sams. Det Àr tredje gÄngen jag fÄtt lyssna pÄ Bergmann och tvÄ gÄnger tidigare som jag hört honom tala tillsammans med Sams. I höstas kom Jon ensam och det var vÀldigt roligt att fÄ trÀffa honom personligen dÄ. NÄgonstans sÄ Àr det trots allt givet att man hinner med att stÀlla lite fler frÄgor och dessutom fÄ till mer av en diskussion ifall det finns lite mer tid. det som slog mig nÀr jag trÀffade Jon var det faktum att tankarna vi hade kring undervisning i allmÀnhet och det flippade klassrummet i synnerhet, var sÄ lika. Nu i London hann vi mest byta nÄgra korta ord, eftersom det var en del i kö som ville stÀlla frÄgor och fotografera sig tillsammans med de bÄda flipp-pionjÀrerna. IstÀllet mötte jag upp med Javier Rodriguez. (Lugn. Jag Äterkommer till förelÀsningen med Bergmann och Sams.)
Javier Àr ett sÄnt dÀr lyckokast man gör ibland. Han Àr spanjor och flyttade till England nÀr han trÀffade sin blivande (och engelska) fru. VÀl i London började han arbeta som spansklÀrare. Eftersom vi bÄda twittrar under hashtagen #flipclass sÄ hÀnde det nÄgra gÄngar att vÄra vÀgar korsades i cyberrymden. PÄ fredagen under BETT-dagarna sÄ kom vi underfund med att vi bÄda skulle till BETT Arena för att lyssna pÄ Bergmann och Sams. EfterÄt hittade vi varandra och spenderade en halvtimme med att diskutera flippat klassrum. En spansk och en svensk pedagog som hittat varandra pÄ twitter och i folkvimlet pÄ BETT och kunde diskutera engelsk och svensk pedagogik och tankar kring det flippade klassrummet efter att ha lyssnat pÄ tvÄ amerikaner. Det Àr en sÄn dÀr inspirerande tillfÀlle som man sedan bÀr med sig och glÀds Ät mÄnga gÄnger. Inte blir det sÀmre av att Javier Àr en energisk och kreativ person, vilket har lett oss vidare i en gemensam tanke om ytterligare projekt. Hangout nÀsta och sen fÄr vi se hur det tar sig vidare. Det Àr precis det hÀr som Àr det hÀrliga med twitter: Att hitta gemensamma pedagogiska tankar över nations- och lÀroplansgrÀnser som binder ihop, utvecklar och leder vidare via kontakter som du aldrig hade haft annars.
Tillbaks till förelÀsningen med Bergmann och Sams. (Se. Jag hÄller vad jag lovade...)
NÀr du har hört förelÀsningen förut sÄ Àr det intressant att hitta nya nyanser och vinklingar som du inte hörde förut. För att inte tala om de nya tankar som dyker upp i ditt egna inre nÀr du kan lyssna till det övergripande budskapet samtidigt som du parallellt hinner tÀnka och koppla vidare med nya tankar i det egna inre.
Om du inte har hört de hÀr tvÄ prata förut sÄ inser du ganska snart att de med största sannolikhet nog har gjort det. Deras sÀtt att hÄlla sina förelÀsningar Àr tokigt samstÀmmigt och vÀldigt amerikanskt. Bergmann och Sams talar, nej snarare smattrar fram sitt framtrÀdande i en gemensam smÄgnabbighet som Àr sÄ typisk Àven för deras flippfilmer. Bergmann Àr den oförstÄende och frÄgande, Sams den kloke och förklarande. Ibland bryter de av de snabba replikbytena med en lÄngsammare förklaringsmodell eller förtydligande intervjuer med pedagoger som dyker upp pÄ storbildsskÀrmen. SjÀlvdistansen kommer in nÀr de visar en bild pÄ den redan utgivna och den kommande boken i kombination med texten "Shameless Self-Promotion"
En viktig aspekt som kring som lyftes pÄ förelÀsningen var förhÄllandet i undervisningen mellan relation (mellan lÀrare och elev), nyfikenhet och faktainnehÄll. Utbildning, hÀvdar Bergmann och Sams, bör ligga i skÀrningspunkten mellan dessa tre. HÀr Àr en kort film dÀr Bergmann förklarar den tanken.
En frÄga som vi bör stÀlla oss och som de bÄda stÀndigt Äterkommer till Àr
Det flippade klassrummet Àr inte en konstant. Det rör sig istÀllet frÄn ett hörn bestÄende av lÀrar- och faktastyrda lektioner mot en intresse- och lÀrandefokuserad undervisning. Min övertygelse Àr att resan inte Àr slut dÀr utan att vi stÀndigt rör oss mot nÄgot nytt. Allt beroende pÄ en mÄngfald av faktorer som egentligen bara varje lÀrare kan avgöra för sina egna elever. Givetvis utan att tappa fotfÀstet och dÀrför behöver vi ocksÄ hÄlla fast vid faktainnehÄll och forkningsbaserad undervisning. Minns bara att det i sig inte innebÀr att vi ska undervisa pÄ exakt samma sÀtt eller ösa ur exakt samma kÀlla.
Jag tror inte att kontrollen i klassrummet, dvs det som mÄnga skulle tolka som graden av stökighet, inte hÀnger ihop med pedagogik eller didaktik. Sambandet finns snarare i lÀrarens förmÄga eller oförmÄga att pÄ ett (för eleverna) avgörande och balanserat sÀtt kombinera relationer, nyfikenhet och faktainnehÄll. NÄgot som som Àr beroende av bÄde tid och rum samt kan vara vÀxlande över tid. Men för att nÄ dit sÄ behöver du förstÄ att kontroll inte Àr detsamma som lÀrarkontroll. Riktig undervisning infinner sig snarare nÀr eleven lÀr sig ta kontroll och ansvar för den egna kunskapsinlÀrningen. Dit nÄr du inte om vi inte vÄgar klippa sÀkerhetslinan och lÄta vÄra elever pröva sjÀlva. Alternativet vore att lÀra eleverna flyga för att sedan klippa vingarna. Det kan vara svÄrt att ge upp den kontroll som du har i klassrummet. Allra svÄrast Àr det förmodligen om du lÄter dig ledas av övertygelsen om att kontroll Àr det enda en lÀrare har för att undvika kaosklass och ytterligare tappade placeringar i PISA. Jag Àr dock övertygad om att kontrollen kan finnas kvar i ett klassrum dÀr eleverna tar ansvar för sin inlÀrning med lÀraren som stöd och guide.
Fundera en stund över de bÄda meningarna nedanför.
Jag undervisar inte historia/ (fysik... textilslöjd...) - jag undervisar barn.
och
Jag lÀr inte ut historia - jag lÀr barn hur de ska lÀra sig.
Det Àr en stor skillnad i de bÄda uttrycken. Inte bara i form av ordval och faktiskt betydelse, utan ocksÄ i det grundlÀggande synsÀtt du har pÄ dina elever. Den första meningen innebÀr att det Àr du som sitter pÄ den enda sanningen. En sanning som du ger till eleverna. Den senare innebÀr att du har ett förtroende för elevernas egen förmÄga att finna kunskap, utan att du för den sakens skull lÀmnar dom vind för vÄg.
Ett undervisande liv mÄste vara fullt med frÄgan varför?, för att du inte ska hamna i ofrivilligt autopilotlÀge. Börja med att ifrÄgasÀtta varför du lÀste de hÀr bloggartikeln. FrÄga dig sen vad det har gett dig att lÀsa den. Det spelar ingen roll ifall du har fÄtt inspiration eller om du önskar att det papperslösa samhÀllet vore mindre papperslöst (sÄ att du rent fysiskt kunde skrynkla ihop det hÀr pappret och sÀtta en trepoÀngare i papperskorgen med det).
NÄgot har lÀsningen av mitt blogginlÀgg antagligen gett dig. Positivt, negativt eller blandat. Till och med ett intetsÀgande inlÀgg ger dig nÄgot, Àven om du inte inser det överhuvud taget, omedelbart eller direkt. Din uppgift Àr försöka ta reda pÄ vad, hur det kan leda dig vidare och hur du kan anvÀnda dig av den insikten för att göra din undervisning Ànnu bÀttre. Glöm bara inte att Àven ifrÄgasÀtta det du sjÀlv gör genom att undra "varför?".
Varför gör jag det hÀr... egentligen?
Javier Àr ett sÄnt dÀr lyckokast man gör ibland. Han Àr spanjor och flyttade till England nÀr han trÀffade sin blivande (och engelska) fru. VÀl i London började han arbeta som spansklÀrare. Eftersom vi bÄda twittrar under hashtagen #flipclass sÄ hÀnde det nÄgra gÄngar att vÄra vÀgar korsades i cyberrymden. PÄ fredagen under BETT-dagarna sÄ kom vi underfund med att vi bÄda skulle till BETT Arena för att lyssna pÄ Bergmann och Sams. EfterÄt hittade vi varandra och spenderade en halvtimme med att diskutera flippat klassrum. En spansk och en svensk pedagog som hittat varandra pÄ twitter och i folkvimlet pÄ BETT och kunde diskutera engelsk och svensk pedagogik och tankar kring det flippade klassrummet efter att ha lyssnat pÄ tvÄ amerikaner. Det Àr en sÄn dÀr inspirerande tillfÀlle som man sedan bÀr med sig och glÀds Ät mÄnga gÄnger. Inte blir det sÀmre av att Javier Àr en energisk och kreativ person, vilket har lett oss vidare i en gemensam tanke om ytterligare projekt. Hangout nÀsta och sen fÄr vi se hur det tar sig vidare. Det Àr precis det hÀr som Àr det hÀrliga med twitter: Att hitta gemensamma pedagogiska tankar över nations- och lÀroplansgrÀnser som binder ihop, utvecklar och leder vidare via kontakter som du aldrig hade haft annars.
Tillbaks till förelÀsningen med Bergmann och Sams. (Se. Jag hÄller vad jag lovade...)
NÀr du har hört förelÀsningen förut sÄ Àr det intressant att hitta nya nyanser och vinklingar som du inte hörde förut. För att inte tala om de nya tankar som dyker upp i ditt egna inre nÀr du kan lyssna till det övergripande budskapet samtidigt som du parallellt hinner tÀnka och koppla vidare med nya tankar i det egna inre.
Om du inte har hört de hÀr tvÄ prata förut sÄ inser du ganska snart att de med största sannolikhet nog har gjort det. Deras sÀtt att hÄlla sina förelÀsningar Àr tokigt samstÀmmigt och vÀldigt amerikanskt. Bergmann och Sams talar, nej snarare smattrar fram sitt framtrÀdande i en gemensam smÄgnabbighet som Àr sÄ typisk Àven för deras flippfilmer. Bergmann Àr den oförstÄende och frÄgande, Sams den kloke och förklarande. Ibland bryter de av de snabba replikbytena med en lÄngsammare förklaringsmodell eller förtydligande intervjuer med pedagoger som dyker upp pÄ storbildsskÀrmen. SjÀlvdistansen kommer in nÀr de visar en bild pÄ den redan utgivna och den kommande boken i kombination med texten "Shameless Self-Promotion"
En viktig aspekt som kring som lyftes pÄ förelÀsningen var förhÄllandet i undervisningen mellan relation (mellan lÀrare och elev), nyfikenhet och faktainnehÄll. Utbildning, hÀvdar Bergmann och Sams, bör ligga i skÀrningspunkten mellan dessa tre. HÀr Àr en kort film dÀr Bergmann förklarar den tanken.
En frÄga som vi bör stÀlla oss och som de bÄda stÀndigt Äterkommer till Àr
"What is the best use of my face-to-face class time?"Har du nÄgon gÄng stÀllt den frÄgan till dig sjÀlv? Hur ofta funderar vi egentligen över vad vi verkligen gör i klassrummet? Jag skulle tro att det kanske inte Àr tillrÀckligt ofta. NÀr man tÀnker efter Àr det en grundlÀggande och viktig frÄga oavsett om man vÀljer att flippa klassrummet eller inte. Det Àr inte omöjligt att vi mÄnga gÄnger kör pÄ utan att fundera över vad vi faktiskt gör. Jag skulle tro att det lÀtt kan bli sÄ Àven nÀr vi hittar en ny och intressant pedagogisk modell. De Àr en utmaning att inte stagnera i lÀraryrket. och svaret pÄ ovanstÄende frÄga mÄste fÄ vÀxla över tid. Allt beroende pÄ vilka elever du har i klassen (gruppens Àmne, sammansÀttning och de individuella behoven) och dessutom med hÀnsyn till den nya forskning som förs fram. Pedagogik Àr en fÀrskvara och ett stÀndigt utvecklingsomrÄde som dagens lÀrare mÄste förhÄlla sig till dagligen. Det Àr en stor del av charmen och fördelen med lÀraryrket att stÀndigt fÄ utvecklas. För eleverna och tillsammans med eleverna. För mÄnga lÀrarna kan det flippade klassrummet vara det första steget mot de hÀr viktiga reflektionerna.
Det flippade klassrummet Àr inte en konstant. Det rör sig istÀllet frÄn ett hörn bestÄende av lÀrar- och faktastyrda lektioner mot en intresse- och lÀrandefokuserad undervisning. Min övertygelse Àr att resan inte Àr slut dÀr utan att vi stÀndigt rör oss mot nÄgot nytt. Allt beroende pÄ en mÄngfald av faktorer som egentligen bara varje lÀrare kan avgöra för sina egna elever. Givetvis utan att tappa fotfÀstet och dÀrför behöver vi ocksÄ hÄlla fast vid faktainnehÄll och forkningsbaserad undervisning. Minns bara att det i sig inte innebÀr att vi ska undervisa pÄ exakt samma sÀtt eller ösa ur exakt samma kÀlla.
Jag tror inte att kontrollen i klassrummet, dvs det som mÄnga skulle tolka som graden av stökighet, inte hÀnger ihop med pedagogik eller didaktik. Sambandet finns snarare i lÀrarens förmÄga eller oförmÄga att pÄ ett (för eleverna) avgörande och balanserat sÀtt kombinera relationer, nyfikenhet och faktainnehÄll. NÄgot som som Àr beroende av bÄde tid och rum samt kan vara vÀxlande över tid. Men för att nÄ dit sÄ behöver du förstÄ att kontroll inte Àr detsamma som lÀrarkontroll. Riktig undervisning infinner sig snarare nÀr eleven lÀr sig ta kontroll och ansvar för den egna kunskapsinlÀrningen. Dit nÄr du inte om vi inte vÄgar klippa sÀkerhetslinan och lÄta vÄra elever pröva sjÀlva. Alternativet vore att lÀra eleverna flyga för att sedan klippa vingarna. Det kan vara svÄrt att ge upp den kontroll som du har i klassrummet. Allra svÄrast Àr det förmodligen om du lÄter dig ledas av övertygelsen om att kontroll Àr det enda en lÀrare har för att undvika kaosklass och ytterligare tappade placeringar i PISA. Jag Àr dock övertygad om att kontrollen kan finnas kvar i ett klassrum dÀr eleverna tar ansvar för sin inlÀrning med lÀraren som stöd och guide.
Fundera en stund över de bÄda meningarna nedanför.
Jag undervisar inte historia/ (fysik... textilslöjd...) - jag undervisar barn.
och
Jag lÀr inte ut historia - jag lÀr barn hur de ska lÀra sig.
Det Àr en stor skillnad i de bÄda uttrycken. Inte bara i form av ordval och faktiskt betydelse, utan ocksÄ i det grundlÀggande synsÀtt du har pÄ dina elever. Den första meningen innebÀr att det Àr du som sitter pÄ den enda sanningen. En sanning som du ger till eleverna. Den senare innebÀr att du har ett förtroende för elevernas egen förmÄga att finna kunskap, utan att du för den sakens skull lÀmnar dom vind för vÄg.
Ett undervisande liv mÄste vara fullt med frÄgan varför?, för att du inte ska hamna i ofrivilligt autopilotlÀge. Börja med att ifrÄgasÀtta varför du lÀste de hÀr bloggartikeln. FrÄga dig sen vad det har gett dig att lÀsa den. Det spelar ingen roll ifall du har fÄtt inspiration eller om du önskar att det papperslösa samhÀllet vore mindre papperslöst (sÄ att du rent fysiskt kunde skrynkla ihop det hÀr pappret och sÀtta en trepoÀngare i papperskorgen med det).
NÄgot har lÀsningen av mitt blogginlÀgg antagligen gett dig. Positivt, negativt eller blandat. Till och med ett intetsÀgande inlÀgg ger dig nÄgot, Àven om du inte inser det överhuvud taget, omedelbart eller direkt. Din uppgift Àr försöka ta reda pÄ vad, hur det kan leda dig vidare och hur du kan anvÀnda dig av den insikten för att göra din undervisning Ànnu bÀttre. Glöm bara inte att Àven ifrÄgasÀtta det du sjÀlv gör genom att undra "varför?".
Varför gör jag det hÀr... egentligen?