Jag tÀnkte bidra med lite skolhistoria. Att det sammanfaller med den stegrade debatten om ordning och reda Àr pÄ sÀtt och vis passande, men (nÀstan) en ren slump. Det blir lite utvikningar i historien pÄ det personliga slÀktplanet, men det bjuder jag pÄ och jag har fÄtt pappas tillstÄnd till det ocksÄ.
NÄvÀl, lÄt oss börja.
Vi befinner oss i Stockholm. KĂ€nner man till stadsdelen Bromma lite sĂ„dĂ€r lagom sĂ„ kan det lĂ„ta vĂ€ldigt tjusigt att bo dĂ€r. (I alla fall om man tĂ€nker bort bullret frĂ„n flygplatsen med samma namn.) MĂ„nga tĂ€nker pĂ„ pittoreska hus och lummiga Ă€ppeltrĂ€dgĂ„rdar i en lugn del av staden. Bromma för ocksĂ„ tankarna till politiker som Tage Erlander, Per-Albin Hansson och... ja faktiskt Jan Björklund som bor dĂ€r idag. Min mamma bodde i ett sĂ„nt dĂ€r gulligt litet hus och hennes pappa var dessutom politiker. SĂ„ledes var de ett klockrent exempel pĂ„ Bromma-familj. Skillnaden mot andra familjer skulle möjligtvis kunna vara att min morfar valde att gifta sig med en judinna, vilket inte riktigt rimmade vĂ€l med en hel del av strömningarna i kvarteren runt omkring. Bromma kan delas upp i mindre delar och mamma vĂ€xte upp i Ăppelviken. ErkĂ€nn att namnet lĂ„ter idylliskt! Men det Ă€r inte henne det hĂ€r ska handla om.
Det ska egentligen inte handla om min pappa heller, utan det Ă€r mer en tillbakablick pĂ„ debatten om ordning och reda, men ni fĂ„r liksom pappa pĂ„ köpet. Min pappa vĂ€xte ocksĂ„ upp i Bromma, men inte i Ăppelviken, utan i det mindre idylliska Traneberg. För farmor och farfar som flyttade dit pĂ„ 1930-talet var det en obeskrivlig lyx att fĂ„ lĂ€mna en sĂ€mre lĂ€genhet med utedass, tunna vĂ€ggar och trĂ„ngboddhet. NödbostĂ€derna vid Alviksplan hade varit en riktigt livsnödvĂ€ndig möjlighet nĂ€r min farmors familj flydde undan finska inbördeskriget 1918 och fĂ„tt lĂ€mna allt de Ă€gde i vĂ€rlden. (Farmors pappa flyttade till Helsingfors i början av 1900-talet för att göra karriĂ€r som typograf pĂ„ Huvfudstadsbladet. Det var en oĂ€ndlig tur att Sverige stĂ€llde upp med nödbostĂ€der nĂ€r de tvingades fly hals över huvud tillbaka till Sverige.)
Uppe i Traneberg byggdes det barnrikeshus under hela 1930-talet och farmor och farfar hade tur att fÄ 47,5 kvadrat till sig och sina fyra barn. Husen var fulla med ungar. Bara i trappuppgÄngen pÄ Hoburgstigen bodde det ca 50 barn i tio lÀgenheter. NÀr de hÀr barnen inte lekte krig i skogen bakom husen, letade muttrar pÄ industritomterna eller "jumpade pÄ isflak" över Ulvsundasjön vid Marabou River (utslÀppen vid fabrikerna fÀrgade vattnet chokladbrunt) sÄ var de tvungna att gÄ i skolan.
Skolan hette Alviks folkskola, eller kort och gott Alviksskolan. Pappa började i första klass hösten 1940. Det var som en skola Àr mest. Pappa lÀrde sig skriva skrivstil, rÀkna och om hembygden. Han blev ocksÄ bÀttre bekant med om hur livet pÄ landet fungerade, för trots att dÄtidens Bromma nÀrapÄ lÄg pÄ landet sÄ var han ett stadsbarn. Till det ritade han en bild av en ko som mjölkas.
PÄ avslutningen pÄ vÄren 1941 spelade klassen (precis som alla andra klasser) upp Blomsterfesten i tÀppan av Elsa Beskow. Pappa fick spela snödriva utan repliker. Han hade som enda uppgift att ligga under ett vitt lakan och sedan krypa ut frÄn scenen nÀr han blev ombedd att göra sÄ. Pappa missade att krypa ut, eftersom han lÄg och funderade pÄ annat, och fick sig en spark av de vackra blommorna för att göra det han blev tillsagd. Kanske var det tur att betygen redan var satta. Pappa hade betyget B i de flesta Àmnen och stort A i bÄde ordning och flit. I Àmnet sÄng blev det dÀremot ett streck. Min sjuÄrige pappa vÀgrade nÀmligen att sjunga. FörstÄende fröken Elsa BjÀrvall lÀt honom hÄllas i samrÄd med min farmor. (LÄt mig sÀga som sÄ att sÄngtraditionen inte Àr sÀrskilt stark i min familj överhuvud taget.) Pappa började sjunga i fjÀrde klass och fick dÄ betyget B? .
Just precis, B frÄgetecken. Det var ocksÄ ett betyg, om Àn inte ett officiellt sÄdant.
Frid och fröjd samt ordning och reda pÄ Alviks folkskola med andra ord.
Eller inte. PĂ„ hösten 1946 gĂ„r pappa i sjunde klass och sitt sista Ă„r pĂ„ skolan. (SĂ„ngbetyget Ă€r nu uppe i Ba+ .) Den hösten blir det stora rubriker i tidningarna. Vi mĂ„ste trots allt minnas vad det Ă€r för sorts barn som gĂ„r i den hĂ€r skolan. Det Ă€r inte det fina folket eller barn till politikerna i Ăppelviken, SmedsslĂ€tten och Ă lsten vi pratar om. Inte heller de lite förbĂ€ttrade eleverna frĂ„n egnahemshusen i Norra Ăngby. Nej tranebergsungarna Ă€r, tillsammans med barnen frĂ„n Alvik, av en annan sort. Det gĂ„r att fĂ„ pli pĂ„ dom, men det behövs hĂ„rdare metoder. Eller som en lĂ€rare sĂ€ger till en mamma som klagar pĂ„ hur hennes son har behandlats
"Hit fÄr vi all pöbel och ligisterna frÄn barnrikeshusen".
Mammans son hade pryglats sÄ illa att han blödde, eftersom han hade glömt ransoneringskorten till mÄlbespisningen hemma. I ett annat fall hade en pojke tvingats vara kvar tvÄ timmar extra i skolan, eftersom han hade glömt att göra lÀxan. För sÀkerhets skull hade han fÄtt prygel för samma förseelse ocksÄ. Man kan aldrig vara nog sÄ ordentlig med att inprÀnta ordning och reda i tranebergsungar.
FastÀn skolaga Àr helt lagligt, enligt folkskolestadgans prygelparagraf, sÄ uttalar sig överlÀrare Gabrielsson i tidningen och sÀger att han "finner det intrÀffade trÄkigt."
I tidningen Ny Dag den 13 november 1946 finns en artikel med den hÀr rubriken:
HÀr fÄr man veta lite om hur lÀrare MÄrtensson har resonerat kring varför han har agat sina elever.
I förlÀngningen ledde klagomÄlen frÄn förÀldrarna (pÄ prygel och obefogat extraarbete i form av timslÄnga kvarsittningar) till att tre lÀrare pÄ skolan anmÀldes och fick en tillsÀgelse om skÀrpning samt att en utredning tillsattes av samlingsregeringen för att utreda skolagans vara eller icke vara. Skolagan avskaffades 1958.
Pappa rÄkade aldrig ut för MÄrtenssons ordningsiver, Àven fast han hade just honom som lÀrare under en period i Alviks folkskola. Han var dÀremot ett ofrivilligt vittne till tillrÀttavisandet av andra, mer vanartiga barn. Det var inte heller alla lÀrare som slog. Fröken BjÀrvall gjorde det aldrig tex. Regeln var annars att straff utdelades vid en ordentlig förseelse eller tre upprepade mindre. Inte alltid helt logiskt eller förvarnat.
I vilket fall tog sig pappa vidare till yrkesskolan och blev flygmekaniker. Sen började ha lÀsa pÄ kvÀllarna och tog ingenjörsexamen. Helt oberoende av sina sÄngbetyg.
Vi pratar inte om att införa prygelstraff i dagens skola (och för somliga kan jÀmförelsen verka absurd) men faktum Àr att vi pratar bestraffning. LÄs ute de som kommer för sent, krÀv extra arbete av de som inte gjort det de ska och krÀv att alla ska göra samma saker samtidigt. Jag tror att vi börjar i fel Ànde. Varför reagerar eleverna med att skolka, strunta i lÀxor och pÄ andra sÀtt göra uppror mot skolan? Det Àr inte ett helt skolsystem som behöver rivas upp och göras om totalt. Vi Àr bÀttre pÄ att se barn idag Àn vad vi var för 70 Är sen. Det gÀller att vi bevisar det ocksÄ genom att inte bestraffa ett felaktigt beteende med ett annat.
Om du Àr intresserad av att lÀsa mer om vad som skrevs i tidningarna om hÀndelserna i Alviks folkskola under hösten 1946 sÄ kan du göra det hÀr.
Det hÀr Àr pappas betyg frÄn första klass. Ett betyg som han aldrig har haft nÄgon nytta av eller förstod meningen med som sjuÄring. Betyg till elever för att lÀraren ska ha bÀttre koll? Behöver vi verkligen betyg för det?
Ett tillÀgg kommer hÀr. NÀr man funderar över resonemangen kring straffen blir det riktigt intressant.
NÄvÀl, lÄt oss börja.
Vi befinner oss i Stockholm. KĂ€nner man till stadsdelen Bromma lite sĂ„dĂ€r lagom sĂ„ kan det lĂ„ta vĂ€ldigt tjusigt att bo dĂ€r. (I alla fall om man tĂ€nker bort bullret frĂ„n flygplatsen med samma namn.) MĂ„nga tĂ€nker pĂ„ pittoreska hus och lummiga Ă€ppeltrĂ€dgĂ„rdar i en lugn del av staden. Bromma för ocksĂ„ tankarna till politiker som Tage Erlander, Per-Albin Hansson och... ja faktiskt Jan Björklund som bor dĂ€r idag. Min mamma bodde i ett sĂ„nt dĂ€r gulligt litet hus och hennes pappa var dessutom politiker. SĂ„ledes var de ett klockrent exempel pĂ„ Bromma-familj. Skillnaden mot andra familjer skulle möjligtvis kunna vara att min morfar valde att gifta sig med en judinna, vilket inte riktigt rimmade vĂ€l med en hel del av strömningarna i kvarteren runt omkring. Bromma kan delas upp i mindre delar och mamma vĂ€xte upp i Ăppelviken. ErkĂ€nn att namnet lĂ„ter idylliskt! Men det Ă€r inte henne det hĂ€r ska handla om.
Det ska egentligen inte handla om min pappa heller, utan det Ă€r mer en tillbakablick pĂ„ debatten om ordning och reda, men ni fĂ„r liksom pappa pĂ„ köpet. Min pappa vĂ€xte ocksĂ„ upp i Bromma, men inte i Ăppelviken, utan i det mindre idylliska Traneberg. För farmor och farfar som flyttade dit pĂ„ 1930-talet var det en obeskrivlig lyx att fĂ„ lĂ€mna en sĂ€mre lĂ€genhet med utedass, tunna vĂ€ggar och trĂ„ngboddhet. NödbostĂ€derna vid Alviksplan hade varit en riktigt livsnödvĂ€ndig möjlighet nĂ€r min farmors familj flydde undan finska inbördeskriget 1918 och fĂ„tt lĂ€mna allt de Ă€gde i vĂ€rlden. (Farmors pappa flyttade till Helsingfors i början av 1900-talet för att göra karriĂ€r som typograf pĂ„ Huvfudstadsbladet. Det var en oĂ€ndlig tur att Sverige stĂ€llde upp med nödbostĂ€der nĂ€r de tvingades fly hals över huvud tillbaka till Sverige.)
Uppe i Traneberg byggdes det barnrikeshus under hela 1930-talet och farmor och farfar hade tur att fÄ 47,5 kvadrat till sig och sina fyra barn. Husen var fulla med ungar. Bara i trappuppgÄngen pÄ Hoburgstigen bodde det ca 50 barn i tio lÀgenheter. NÀr de hÀr barnen inte lekte krig i skogen bakom husen, letade muttrar pÄ industritomterna eller "jumpade pÄ isflak" över Ulvsundasjön vid Marabou River (utslÀppen vid fabrikerna fÀrgade vattnet chokladbrunt) sÄ var de tvungna att gÄ i skolan.
Skolan hette Alviks folkskola, eller kort och gott Alviksskolan. Pappa började i första klass hösten 1940. Det var som en skola Àr mest. Pappa lÀrde sig skriva skrivstil, rÀkna och om hembygden. Han blev ocksÄ bÀttre bekant med om hur livet pÄ landet fungerade, för trots att dÄtidens Bromma nÀrapÄ lÄg pÄ landet sÄ var han ett stadsbarn. Till det ritade han en bild av en ko som mjölkas.
PÄ avslutningen pÄ vÄren 1941 spelade klassen (precis som alla andra klasser) upp Blomsterfesten i tÀppan av Elsa Beskow. Pappa fick spela snödriva utan repliker. Han hade som enda uppgift att ligga under ett vitt lakan och sedan krypa ut frÄn scenen nÀr han blev ombedd att göra sÄ. Pappa missade att krypa ut, eftersom han lÄg och funderade pÄ annat, och fick sig en spark av de vackra blommorna för att göra det han blev tillsagd. Kanske var det tur att betygen redan var satta. Pappa hade betyget B i de flesta Àmnen och stort A i bÄde ordning och flit. I Àmnet sÄng blev det dÀremot ett streck. Min sjuÄrige pappa vÀgrade nÀmligen att sjunga. FörstÄende fröken Elsa BjÀrvall lÀt honom hÄllas i samrÄd med min farmor. (LÄt mig sÀga som sÄ att sÄngtraditionen inte Àr sÀrskilt stark i min familj överhuvud taget.) Pappa började sjunga i fjÀrde klass och fick dÄ betyget B? .
Just precis, B frÄgetecken. Det var ocksÄ ett betyg, om Àn inte ett officiellt sÄdant.
Frid och fröjd samt ordning och reda pÄ Alviks folkskola med andra ord.
Eller inte. PĂ„ hösten 1946 gĂ„r pappa i sjunde klass och sitt sista Ă„r pĂ„ skolan. (SĂ„ngbetyget Ă€r nu uppe i Ba+ .) Den hösten blir det stora rubriker i tidningarna. Vi mĂ„ste trots allt minnas vad det Ă€r för sorts barn som gĂ„r i den hĂ€r skolan. Det Ă€r inte det fina folket eller barn till politikerna i Ăppelviken, SmedsslĂ€tten och Ă lsten vi pratar om. Inte heller de lite förbĂ€ttrade eleverna frĂ„n egnahemshusen i Norra Ăngby. Nej tranebergsungarna Ă€r, tillsammans med barnen frĂ„n Alvik, av en annan sort. Det gĂ„r att fĂ„ pli pĂ„ dom, men det behövs hĂ„rdare metoder. Eller som en lĂ€rare sĂ€ger till en mamma som klagar pĂ„ hur hennes son har behandlats
"Hit fÄr vi all pöbel och ligisterna frÄn barnrikeshusen".
Mammans son hade pryglats sÄ illa att han blödde, eftersom han hade glömt ransoneringskorten till mÄlbespisningen hemma. I ett annat fall hade en pojke tvingats vara kvar tvÄ timmar extra i skolan, eftersom han hade glömt att göra lÀxan. För sÀkerhets skull hade han fÄtt prygel för samma förseelse ocksÄ. Man kan aldrig vara nog sÄ ordentlig med att inprÀnta ordning och reda i tranebergsungar.
FastÀn skolaga Àr helt lagligt, enligt folkskolestadgans prygelparagraf, sÄ uttalar sig överlÀrare Gabrielsson i tidningen och sÀger att han "finner det intrÀffade trÄkigt."
I tidningen Ny Dag den 13 november 1946 finns en artikel med den hÀr rubriken:
HÀr fÄr man veta lite om hur lÀrare MÄrtensson har resonerat kring varför han har agat sina elever.
"Den rotting MÄrtensson anvÀnder för nÀrvarande, sade han sig ha fÄtt av överlÀraren, fil. dr. Ruben Gabrielsson. Eftersom denne inte gÀrna kan tÀnkas köpa rottingar för utdelning till lÀrarna av egna medel, skulle alltsÄ folkskoledirektionen ha tillhandahÄllit den. Hur Àr det med den saken? PÄgÄr verkligen central upphandling av rottingar för Stockholms folkskolors rÀkning?"
I förlÀngningen ledde klagomÄlen frÄn förÀldrarna (pÄ prygel och obefogat extraarbete i form av timslÄnga kvarsittningar) till att tre lÀrare pÄ skolan anmÀldes och fick en tillsÀgelse om skÀrpning samt att en utredning tillsattes av samlingsregeringen för att utreda skolagans vara eller icke vara. Skolagan avskaffades 1958.
Pappa rÄkade aldrig ut för MÄrtenssons ordningsiver, Àven fast han hade just honom som lÀrare under en period i Alviks folkskola. Han var dÀremot ett ofrivilligt vittne till tillrÀttavisandet av andra, mer vanartiga barn. Det var inte heller alla lÀrare som slog. Fröken BjÀrvall gjorde det aldrig tex. Regeln var annars att straff utdelades vid en ordentlig förseelse eller tre upprepade mindre. Inte alltid helt logiskt eller förvarnat.
I vilket fall tog sig pappa vidare till yrkesskolan och blev flygmekaniker. Sen började ha lÀsa pÄ kvÀllarna och tog ingenjörsexamen. Helt oberoende av sina sÄngbetyg.
Vi pratar inte om att införa prygelstraff i dagens skola (och för somliga kan jÀmförelsen verka absurd) men faktum Àr att vi pratar bestraffning. LÄs ute de som kommer för sent, krÀv extra arbete av de som inte gjort det de ska och krÀv att alla ska göra samma saker samtidigt. Jag tror att vi börjar i fel Ànde. Varför reagerar eleverna med att skolka, strunta i lÀxor och pÄ andra sÀtt göra uppror mot skolan? Det Àr inte ett helt skolsystem som behöver rivas upp och göras om totalt. Vi Àr bÀttre pÄ att se barn idag Àn vad vi var för 70 Är sen. Det gÀller att vi bevisar det ocksÄ genom att inte bestraffa ett felaktigt beteende med ett annat.
Om du Àr intresserad av att lÀsa mer om vad som skrevs i tidningarna om hÀndelserna i Alviks folkskola under hösten 1946 sÄ kan du göra det hÀr.
Det hÀr Àr pappas betyg frÄn första klass. Ett betyg som han aldrig har haft nÄgon nytta av eller förstod meningen med som sjuÄring. Betyg till elever för att lÀraren ska ha bÀttre koll? Behöver vi verkligen betyg för det?