2 januari 2015

Varför sån prestige i läxor?

De där läxorna kan vi inte låta bli att diskutera. Alltså fortsätter det även här på bloggen.

Läxor skapar stress.
Både för lärare och elever.
Jag undrar om försvaret av läxor egentligen handlar om att försvara sig själv.
En lärare i åk 4 kan omöjligt ge fyra läxor i veckan som är genomtänkta, vettiga, har ett bra syfte och som läraren kan följa upp på ett bra sätt. (Mer om det skrev jag i inlägget Varför och till vem ger du läxor?) Åndå har jag inte varit på en enda skola där fyra läxor i åk 4 inte varit lego. Hur hinner och orkar lärare lägga ner tillräcklig med tid på läxor? Nästan alla lärare jag har arbetat med har beklagat sig över högarna med läxor som måste rättas. Betänk ordet "rättas". Inte "följas upp" och inte ges feedback på. Bara det hur vi pratar om ordet läxa ger en fingervisning om vad vi egentligen gör med läxorna.


På högstadiet och gymnasiet skulle jag tro ser många lärare ofta enbart sin egen läxa. Eleverna är de som sitter med den samlade mängden av läxor som getts av säkert välmenande lärare. Som ska hinna med och klara av. Vem tar tex. ansvar för att så många läxor som ges i sig ligger i varje elevs individuella behov? Hur många samkoordinerare för läxor finns det på högstadiet och gymnasiet utifrån ett individuellt elevperspektiv? Eller utgår lärarna ifrån att min läxa behöver ges, sen ser jag inte de andra.vad det sammantaget ger eleven är det inte någon som med säkerhet bryr sig om.
På mellanstadiet - hur hinner du med den mängd av läxor som ges? Blir varje läxa så där genomtänkt som du verkligen vill att den ska bli? Eller ligger kanske sanningen mer mellan ytterligheten om den perfekta och individuellt anpassade läxan samt den andra, dvs den snabbkopierad läxa från ett kopieringunderlag eller lektion.se?

Min son har autism. Ett av hans stora problem är att kunna organisera och strukturera läxor, vilket han inte träffat på en enda lärare genom sina tio år i grundskolan som har varit benägen att hjälpa honom med (förutom på hans nuvarande skola). Det ska egentligen inte spela någon roll ifall det finns en diagnos eller inte, för han är inte ensam om att ha problem med läxor på ett eller annat sätt. Många är de läxor som påstås vara betygsgrundande, en del av bedömningen eller en del av att kunna följa med i undervisningen över huvud taget. Hur försvarar vi att läxor ges där så är fallet och hur försvarar vi läxor som inte är individanpassade och som följs upp på ett vettigt sätt? För de finns mina vänner, de finns i mängder.

Man kan prata om att det ska vara "bra" eller "vettiga" läxor i skolan, men tills jag ser att läxor faktiskt anpassas till varje elev individuellt och därutöver följs upp individuellt så kommer jag att fortsätta att ogilla läxor. Så länge läxornas vara tar mer tid från mitt lärtarjobb än deras icke vara ger utdelning, så kommer jag att fortsätta att ogilla läxor.

Läxor ger många elever mer problem än det hjälper dom. Visst, det är personligt, men en enda elev som drabbas negativt av läxor är en för mycket och min son är, som sagt var, långt ifrån ensam. Att ifrågasätta läxor är inte att ifrågasätta skolan eller matematik.

Diskussionen borde inte handla om läxans vara eller inte vara. Diskussionen måste handla om ifall vi ger läxor som verkligen(!) är "vettiga". Tyvärr är det så mycket prestige i att våga ifrågasätta sin egen undervisning att många inte klarar av att ifrågasätta de läxor de ger. Det går istället på ren automatik. De finns där för att de alltid har funnits där. De ges för att föräldrarna vill ha läxor, de ges för att det är bra med läxor (har "någon" sagt). Men är de bra för mig som lärare? Framför all - är de bra för eleverna. Jag menar verkligen bra. För alla elever! För det är faktiskt det vi måste våga prata om. Det är vad vi måste våga ifrågasätta. För utan ifrågasättande kommer det heller ingen förändring till det bättre.
Hur mycket inbillad eller verklig prestige lägger vi i läxorna? Ibland verkar lärarna själva tro att det enda som är en riktig skla är en skola med läxor. Så är det naturligtvis inte. Vågar du se på din egen undervisning med ett mer granskande öga? Vågar du fundera över vad du verkligen tycker om läxor. Hur det påverkar dig och din undervisning. Hur det påverkar varenda en av dina elever och deras möjligheter för att uppnå kunskapskraven på just sina egna villkor.

Läxor kan absolut vara bra, men alldeles för många är det inte. En läxa är inte bra om "den fungerar för de flesta". En läxa är inte bra om "jag orkar inte ge individuellt stöd". Vi kan inte förklara det genom att skylla på eleverna.
Det är typiskt att de inte lämnar in i tid.
Hen har inte gjort läxan den här veckan heller.
Som vanligt får jag in helt konstiga svar från den här eleven.

Vänd på det. Vad är det som du gör med läxan som inte fungerar för alla? Om det inte fungerar för alla, då är det inte en bra läxa.

Det måste vi våga erkänna. Att varje lärare åtminstone ifrågasätter (och många gånger starkt reviderar eller tar bort) sina egna läxor utan att ta det som ett personligt nederlag (eller tror att det skulle vara ett dylikt för skolan i sin helhet) borde vara en självklarhet, precis som med all undervisning. Det ska inte vara något som ses ner på. Det är ett steg framåt att våga göra det.
För elevernas skull.


Tillägg några timmar senare...
Den här bilden har jag fått låna av  Bjørn Helge Græsli

0 kommentarer :

Skicka en kommentar